Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH -RECENSIONER.
35 $
ten till Joh. Paulssons ära, Göteborg 1905, till fullo erkänna
det berättigade i den »rytmiska känslans», såsom förf.
benämner den, inflytande på versen. Dock må vi här
till-lägga, att, om ock dess herravälde bör vara afgörande,
vissa grundregler finnas, för hvilka verskonstnären bör
hafva gjort sig reda, fastän han icke får låta dem i och
för sig blifva bestämmande.
Då den svenska hexametern började arbeta sig fram,
skedde det naturligtvis i antikhärmande riktning. Tidigt
märktes dock och erkändes skillnaden emellan den på
kvantiteten byggda versen och den accentuerande, d. v. s. den
på intensitetsaccenten hvilande rytmen. Emellertid må man
icke helt och hållet utesluta termerna spondéer, trokéer m.
fi. — de äro viga att begagna — men väl ihågkomma, att
de i svenskan ingalunda äro liktydiga med de klassiska.
Gifvet är, att accentförhållandena hos oss icke kunna vara
så konstanta som de kvantitativa i antiken, men å andra
sidan finnas förvisso i vårt språk accentstyrkor eller —
svagheter, som icke gärna låta ändra sig, äfven jr?ed
användande af licentia poetica, d. v. s. inkongruens. Så lär
ordet skeppsbrott aldrig kunna blifva tonsvagt i förra
stafvelsen eller begagnas så, att det motsvarar takten. Och
om Adlerbeth äfven i viss mån ansett uppstår, framrör
kunna användas med ett slags jambisk rytm, så har han
dock, såsom Sylvan riktigt anmärker, i praxis icke särdeles
drifvit den teorien.
Hvad nu den så mycket ombestridda trokéen, d. v. s.
en tvåstafvig takt med accentstyrkan på den första
stafvelsen, angår, så lär den icke kunna undvikas i
hexametern. Men detta medgifvet, återstår dock att
bruka den med urskillning eller så, att rytmen icke stores.
Att t. ex. det nyss omtalade ordet skeppsbrott i en svensk
hexameter bättre utfyller en takt än t. ex. bölja, kan väl
icke bestridas. Positionslängd efter antikens mönster finnes
ej i svenskan — »Damon dref sina får uti en blomstrande
betesmark» är omöjligt—, men konsonantrikedomen i vissa
stafvelser gör takten fylligare, såsom den hädangångne
metrikern R. von Kræmer till mig mer än en gång
framhållit. Likaså må väl skiljas emellan en takt, bestående af
ett enda ord, och en sådan, bildad af två enstafviga eller af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
