- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Fyrtioförsta årgången. 1905 /
435

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM UNDERVISNINGEN I TYSKA I REALSKOLAN. 435

rätt ymnigt. Man kan få se sådana skrifningar som vil eller fil,
ser eller serh, umh o. s. v.1)

Detta visar, att man bör söka orsaken till missförhållandet
icke så mycket i fjärde klass som i de föregående, dit inlärandet af
formläran varit förlagdt. Jag tror mig icke använda ett för starkt
uttryck, om jag säger, att undervisningen i tyska på lågstadiet allt
för ofta vårdslösats, speciellt hvad grammatiken beträffar.2)

Läroverkskommittén framhåller, att man icke skall läsa för
mycket grammatik, men också, att man måste läsa något, så att
lärjungarnes kunskap får nödig stadga. Nu är det ju också föreskrifvet,
att man i fjärde klassen skall afsluta formläran. Enligt min
mening-kunde man lämpligen dit uppskjuta inlärandet af egennamns och
främmande ords böjning, måttsord, genusregler, indefinita
pronomen, de starka verb, som ej förekommit i den lästa texten,
verbalsammansättningar med durch, um, unter och über, det mesta af
läran om räkneord, adverb och konjunktioner. Det, som återstår,
är ju rätt mycket, men på tre år bör man väl kunna inlära det så,
att icke läraren i fjärde klassen behöfver använda kanske den mesta
tiden på föregående klassers kurs.

Hur skall man då vinna bästa resultatet af
grammatikundervisningen på lågstadiet?

Den frågan borde vederbörande lärare tänka något mera på,
än vanligen sker. Jag vill blott anföra ett par saker, som ofta
(oftast?) förbises.

Det är ju icke meningen att blott lära gossarne, att det eller
det ordet böjes så eller så, utan lära dem använda, hvad de veta.
Man måste jämt och ständigt företaga muntliga och skriftliga
till–lämpningsöfniiigar. Det duger icke att hela terminen drifva böjnin-

*) Förf. skulle försöka med andra skriföfningar än tema.
Resultatet af dessa är för läraren alltid, för lärjungarne ofta en
missräkning. Äfven i den lättare form, förf. valt, är temat betänkligt.
(Jfr för:fs egen erfarenhet s. 437). ßeproduktionsskrifningen,
som anbefalles i den nya kursplanen, tillåter så många slag af
skriföfningar, som till svårhetsgraden, allt efter preparationens
beskaffenhet, låta sig väl afpassas för klassens ståndpunkt, att den är mycket
att föredraga. Kj

2) Här kan jag icke dela förf:s åsikt. Det, som minst
vårdslösas, är nog grammatiken. Grammatik har i alla tider drifvits
tillräckligt i skolan. Det, som mest vårdslösats, är uttalet och
sådana öfningar, som afse att uppfatta och använda språkriktig
tyska. Kj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:43:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1905/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free