Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KHAFTLINJEBEGREPPET I ELEKTRICITETS LÄRAN.
11
till sydänden. Kraftens riktning visas med en i en
kokong-tråd upphängd magnetiserad synål. En magnetisk
kraftlinje definieras som den väg, som en tänkt nordände skulle
röra sig, om den överlämnades åt sig själf. En magnetisk
kraftliinje utgår således alltid från en magnetisk nordpol
(positiv magnetisk massa) och slutar i en sydpol (negativ).
Experimentellt visas detta genom att i en lång tråd hänga en
magnetiserad strumpsticka med sin nordända nedåt, så
att denna befinner sig några centimeter från bordet. En
magnet lägges sedan med sin mitt rakt under stickan.
Denna föres till magnetens nordpol och släppes, varvid stickan
beskriver en vacker båge mot sydändan. Att man efter
dessa förberedande försök ej skall underlåta att visa
kraftlinjernas förlopp i ett plan med hjälp av järnfilspån,
behöver ej framhållas.
Den kvantitativa delen av läran om magnetiska krafter
och kraftlinjer blir analog med motsvarande vid
elektro-statiken. Man framhåller, att man icke kan få en ensam
magnetpol för att undersöka dess verkan på en annan, att
man därför måste studera magneters verkan på varandra.
Genom lämpliga anordningar har man funnit, att Coulombs
lag gäller för ensamma magnetpoler. Enheten för
magnetisk massa bestämmes sedan enligt Coulombs lag; den
magnetiska kraften i en viss punkt (fältstyrkan) är den kraft,
varmed en positiv magnetisk massa av en enhet påverkas i
punkten och blir k = ^ (beteckningar som ovan). Antalet
a
kraftlinjer, som utgår från en positiv magnetisk pol av
styrkan m, är 471m. Då vi emellertid ej ha några
ensamma magnetpoler, är det av större intresse att ta reda
på kraften i närheten av en verklig magnet med en
magnetisk massa av + m och — m i sina båda ändar och med en
längd av 1 cm. Konstruktion kan utföras för vilken punkt
som helst, och räkning bör äga rum åtminstone för det fall,
att punkten befinner sig i magnetens längdriktning (första
Gaussiska huvudläget).1) Om avståndet från magnetens
*) Christiansen, Laerebog i Fysik, anden ndgave, sid. 344. Jämf.
Julius Petersen, Laerebog i Magnetism och Elektricitet, uppl. av 1892,
avsedd för läroverk, som talar om både magnetiskt moment och andra
Gaussiska huvudlaget samt redogör för beräkning av de jordmagnetiska
konstanterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
