Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OOti RECENSIONER.
19
centration, enär den del av saltet, som utfaller ej längre deltager i
jämnvikten. Denna mängd måste följaktligen ersättas genom
fortsatt omsättning, tills reaktionen blivit, praktiskt sett, fullständig,
om det är fråga om ett mycket svårlösligt salt, t. ex BaSCU.
Detsamma gäller, om en av reaktionsprodukterna till följd av sin
flyktighet bortgår i gasform. Svavelsyran förmår därför, oaktat sin
något svagare styrka att i synnerhet vid upphettning utdrifva
klorvätesyra.»
Nog giva dessa ord en betydligt klarare syn på föreliggande
fråga, än författarens.
Man säger, som bekant, att man framställer järn ur järnmalmen,
zink ur galmeja o. s. v. Detta sätt att uttrycka sig är tydligen ett
språkenligt uttryckssätt, ty järnmalm innehåller järn, galmeja
innehåller zink. Man har tydligen fått ämnena ur deras föreningar.
Men att i likhet med författaren säga, att man framställer surt
kaliumsulfat ur salpeter (sid. 26), synes mig föga överensstämmande
med allmänt språkbruk. Det erhållna sura kaliumsulfatet har dock
till bra ringa del sitt upphov ur salpeter. Nära nog 3/å av föreningen
har ju kommit från svavelsyran. Här bör man enligt min åsikt säga,
att man framställer surt kaliumsulfat medelst, eller möjligen av,
salpeter. Hälst synes det mig, att man vid dylika fall nämner de båda
föreningar, som bildat den nya föreningen; således här surt
kaliumsulfat framställes av salpeter och svavelsyra. I boken förekommer
ofta nog dylika, i mitt tycke vilseledande, språkbruk.
P. T. Cleve och 0, Widman, Handledning vid
kemiska laborationsövningar II, Kvalitativ kemisk
analys av P. T. Cleve, Fjärde upplagan, omarbetad och
tillökad av H. Euler.
Enligt företalet skall denna upplaga utgöra en grundlig
bearbetning av den föregående. I likhet med denna begynner
boken med ett kapitel om ämnens undersökning på torra vägen.
Efter detta kommer ett i denna upplaga nyinfördt kapitel, som
handlar om »lösningsteoriens grunder». Om detta säger
författaren, i sitt företal, att det skall utgöra en kortfattad
framställning av den kvalitativa analysens teori, endast angivande den
modärna lösningsteoriens huvudprinciper, »vilka numera varje
kemist bör känna.» I detta sistnämnda påstående torde väl varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
