Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
HILMER (ilLLQYlST.
spörsmål pä en mängd olika sätt. Man kan möjligen sä
tolka de nya stadgarnas föreskrift om talöfningar medelst
»utfrågning», men då det är allmänt bekant, att en sund
människa ej ens andligen hör till idisslarne, måste jag anse
min förklaring här ofvan af denna föreskrift sannolikare.
Men geografiska utläggningar af texten — ofta understödda
af antydningar om eventuella utrikesresor — estetiska,
sociala o. s. v. betraktelser under språklektionerna höra hit.
Resultaten har visat sig i idel utanverk, i exkurser i andra
vetenskaper, allt af tämligen värdelös halt. Intresset är
ögonblickligt, bundet vid lärarens personlighet och
framställningsförmåga, ej vid det, på hvilket undervisningens
resultat beror. Sin naturliga plats har här vidare min
åsikt om litteraturhistorien som hjälpmedel vid
undervisningen i främmande språk. Den är olämplig af tre skäl.
För det första är den som stöd endast af formell natur, ty
det reella i en litteraturhistoria fordrar en synnerligen
utvecklad förmåga af öfverblick, hvilken man i skolåldern ej
besitter. Endast den enskilda, gripbara förnimmelsen har
något att bjuda eleven. Det visar erfarenheten ständigt.
En skulptur intresserar barnet långt tidigare än en målning.
Den enda art af andlig öfverblick, unga människor
omedelbart äro i stånd till, är den af rytmen förmedlade, den icke
intellektuella, i musik, sång, dans och poesi, och den stora
kärlek, hvarmed barn hänge sig åt dessa konster beror på,
att de i dem genom rytmens syntetiska kraft nå en
tillvarelseform, långt \Tidare och rikare än den för dem naturliga.
Vidare slappa litteraturhistoriens omdömen intresset för
de däri behandlade personligheterna och detta synnerligen
hos barn, för hvilka oftast den vuxnes uttalande är
afgörande. Slutligen tröttar litteraturhistorien som intet annat
genom disproportionen mellan mängden af lockande
uppgifter och den befintliga kraften att behärska dem.
Resultatet blir motvilja mot det hela. Alltså: alla af mig nu berörda
försök att väcka intresse — detta undervisningens svåraste
och egentligaste problem — måste anses misslyckade. De
förmå ej att af det rådande kaos göra ett kosmos.
Som ett välordnat, i sig slutet och i en punkt — lefvande
kunskap — sammanlöpande helt framgår däremot
undervisningen genom att lösa den kausalkedja, som latent ligger i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
