Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undervisningen i främmande språk.
297
Af den mänskliga andens trenne utvecklingsstadier,
barndomen, ungdomen och den mogna åldern, faller
intet till hela sin omfattning inom skolåren. De
föregås af barndomsintryck, som oftast förblifva
obekanta för läraren, de följas af ungdomsintryck lika
obekanta för honom. Ali uppfostrans och lärdoms yttersta
mål, den harmoni mellan den egna viljan och alltets, som
utgör den sanna mänskligheten, ligger därför till större
delen utom skolans krafter och medel. Häri ser jag det
djupaste skälet till att skolan så länge och så hårdnackat
kunnat behålla sin karaktär af yrkesskola. Fordrar nu
vår tid, àtt dess mål framför allt skola vara psykologiskt
sanna, d. v. s. ligga som förutbestämda punkter på den
mänskliga utvecklingslinien, så är det resultatet af en
oemotståndlig påtryckning från en mogen tidsanda,
verksam ej endast utom skolan, utan ock, låt vara med mindre’
klarhet om hvad det gäller, i dess elevkår.
»Hvar och en är barn af sin tid», säger ordspråket.
Det synes mig, att den brist, som skolan är underkastad
genom att blott kunna följa eleven under ett så att säga
afhugget tidslopp i utvecklingen, i icke oväsentlig grad
mildras, om läraren besitter intim kännedom af tidsandan.
Det ögonblick, då densamma i eleven och i förening med
hans personliga individualitet uppnår kraft till aktivitet,
inleder det i pedagogiskt afseende viktigaste skedet i
människans lif. I det ögonblicket slutar barndomen inför det
inre lifvets morgonrodnad. Människan känner sig för
första gången som en vilja i en för det inre ögat uppdykande
värld, hvari lyckan, ej längre betingad af föräldrarnes makt,
beror på de värden hon själf kan aftvinga den. Hon står
ensam inför något eget, som skall bli verklighet, och
aningen om att åtråns och lidandets tid börjar fyller henne med
beklämning och hänförelse. I det Hölderlin om den senare
sagt: »Sie weilt nicht auf der Oberfläche. Gebot und
Zwang und Überredung braucht sie nicht», har han uttalat
ögonblickets i fråga pedagogiska betydelse.
I längtan efter själfuppfostran räcka den ädlaste
mänskliga stoltheten och den djupaste ödmjukheten
hvarandra händerna. Dess grundton af själfständighet löser
människan från hem och skola, på samma gång som osä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
