Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undervisningen i främmande språk.
299
tismen slutgiltigt upphört att vara en stridens idé och står
inför att bli en lifsprincip, behärskande hela det kulturella
Europa. »Faust» är det högsta uttrycket för det nyas
oundviklighet. Det var därför endast i skenbar opposition
med Gæthe, som de tyska romantikerna och efter dem
»det unga Tyskland» hvar på sitt vis arbetade i händerna
på en tidsstämning, hvars egenart filosofen Feuerbach, en
samtida med de nämnda lit erat urströmningarne, uttryckt
i följande så äkta protestantiskt-kristna ord: »Das
Charakteristische des modemen Zeitalters überhaupt ist, dass
in ihm der Mensch als Mensch, die Person als Person, und
damit das einzelne menschliche Individuum für sich
selber in seiner Individualität sich als göttlich und unendlich
fasste »
Huru vidt skild är icke denna uppfattning af
människan från den grekiska, för hvilken hon hade
betydelse endast i den mån hon var typisk, och från den
medeltida med dess ringaktning af det jordiska lifvet!
»O, seculum! juvat vivere!» skref Hutten i
reformationens dagar. Denna lifsglädje fyller nittonde seklet, en
stämning som inför ett stort under fyller de ringastes bröst.
Objektivt visar sig denna nya lifskänsla i lusten att
iakttaga och skildra. Den historiska vetenskapen
pånyttfödes och samlar omkring sig hänförda män, till och med
de olika landskapen få sina häfdatecknare och
psykologisk belysning. Naturvetenskapen gör nya eröfringar.
Konsten förnyas. De störste inom dess olika grenar
under nyssförflutna sekel vore icke tänkbara utan den
kärlek och respekt för lifvet som sådant, som uppfyllde
det. Särskildt är den dramatiska konstens utveckling
lärorik. Dess fundament, skuld problemet, förut
bestående i den måttlösa egoismens brytning med ideella
allmänvärden, som t. ex. föräldrarätt, fädernesland, blef nu,
första gången genom den tyske dramatikern Friedrich
Hebbel (1813—63), rent mänskligt. Det moderna
sedebudet vände sig därvid ofta mot traditionen till förmån
för den enskilde, ett drag, som utmärker större delen af
Hebbels och hans efterföljare Ibsens produktion.
Det enskildas och framför allt hvarje enskild
människas omätliga värde är vår tids lösen. Iakttagelse är dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
