Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
hilmer gillqvist.
metod, fröjden öfver allt lefvande dess befruktande
medium. En på åskådning grundad, individualiserad, eleven
intresserande undervisning har länge erkän.s vara den
moderna par préferance. Den är icke ett lyckligt påhitt
af en skolmän, som bör användas, där det lätt lämpar sig,
utan, i det endast en sådan möter elevens af tidsandan
bestämda själsriktning, en af den allmänmänskliga
utvecklingen alstrad nödvändighet på alla undervisningens
områden. Undervisningen i moderna språk kan fylla de
jordringar, eleverna måste ställa på den, först då den blir en
åskådningsundervisning.
Då en ung fransman på en resa mellan Marseille och
Rom frågade Friedrich Hebbel, hur man bäst skulle lära
sig tyska, fick han som svar uppmaningen att lära sig älska
en tysk flicka eller en tysk diktare. Hvad naturen är för
den naturvetenskapliga undervisningen, det är människan
för den språkliga. Människan, d. ä. det stycke andlig
verklighet, som bestämmes af den enskildes lyckosträfvan,
är den kärna, omkring hvilken språkundervisningens stoff
fördelar sig. Materialet lämnar diktkonsten, hvars
uppgift det just är att skildra människan såsom människa.
Fördelningen af stoffet bestämmes naturligt af elevens
andliga utvecklingsgång »Der Knabe phantasiert, der
Jüngling begehrt, es denkt der Mann», säger
Feuchtersieben i sin »Diätetik der Seele».
Fantasien, viljan, tanken hafva nämligen alla hvar sin
egendomliga ställning till det mänskliga objektet,
gemensamt för de tre är blott det lefvande intresset för detsamma.
Detta pedagogiskt grundläggande faktum har väl aldrig
nått en skönare åskådlighet än på Anselm Feuerbachs tafla
»Der Märchenerzähler» i Schackgalleriet. Den yngsta
åhörarinnan följer berättaren med ett intresse, sådant
som vi erfara, då vi ryckas ur en välkänd och en smula
tråkig alldaglighet in i ett lustigt äfventyr. Hon följer
med spänning de sällsamma händelserna — att Haf is
berättar en historia, hemma i hennes egen värld, anar hon ej,
blott därför att den vise berättaren strukit bort
alldags-dammet och framhäft hjältens öden medelst ljuset af sitt
rika gemyt. Af de båda öfriga åhörarinnorna är blott
den enas, den yngres, ansikte synligt för oss. Hennes blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
