Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
a. arnman.
ligt, att han för sig sätter det ena och negerar det andra?
Vilketdera som negeras, kommer tydligtvis att bero på
vilket som för honom får det största värdet. Det torde
då oftast visa sig, att hans övriga föreställningsmassor bilda
en jämförelsevis enhetlig komplex, som ingått så fasta
förbindelser med hans känslo- och viljeliv, att
dogmatik-undervisningen kommer att stå som något tämligen
värdelöst, som han icke tar vidare hänsyn till. Alltså: en
kristendomsundervisning av detta slag låter han passera utan
att ta åt sig mera därav, än vad som tilläventyrs ej strider
mot den föreställningskomplex, han från andra håll
tillägnat sig. — Som redan i förbigående antytts, är det ej
givet, att resultatet av undervisningen blir så fullständigt
negativt ifråga om alla lärjungarna, men att det blir det
med de flesta, är ej tvivel om.
Vi övergå nu till att skärskåda, hur saken ställer sig
med avseende på den andra metoden, uppbyggelsemetoden.
Denna vill genom att tala till den religiösa känslan väcka
och nära det religiösa anlaget och det religiösa livet.
Målet är således i och för sig det mest eftersträvansvärda.
Dock — det religiösa livet är ej någonting, som kan
meddelas utifrån; det måste växa organiskt inifrån. Vid
religionsundervisningen i gymnasiet torde man redan på denna
grund i allmänhet få nöja sig med att liksom bana vägen
för lärjungens eget framgående inom trons värld, göra vägen
fri från stötestenar, så långt detta är möjligt för en annan
människa, samt framställa livet i Kristi gemenskap så
tilldragande som möjligt. Om verkligen en religiös
utveckling hos någon begynt, gäller det naturligtvis för
kristendomsläraren att efter bästa förmåga söka stödja och
främja densamma. Härtill kommer, att undervisningen
genom att anläggas uppbyggligt för flertalet ej alis får
det värde, som den bör få. Metoden refererar sig till
känslan; den passar därför ej för en ungdom, som i hög
grad är intellektualistiskt och realistiskt anlagd. Just på
grund av den förhärskande ställning, som förståndslivet
intager hos vår tids ungdom, kommer nämligen känslan
av värde att i hög grad bero av förhållandet till
förståndslivet. Strävandet att på känslovägen vilja liksom locka
lärjungen med sig är i stället ägnad att göra både läraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
