Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
a. arnman.
ningarna inom teologien. I denna mångfald är det
nödvändigt, att kristendomsläraren intager en position, så att
han har fullt klart för sig, hurudan hans
dogmatikundervisning bör vara beskaffad med hänsyn till alla dessa
möjligheter.
Vi börja då med att framställa en huvudfordran, som
vi anse böra gälla för ali undervisning i kristen troslära.
Det första avgörande, som vi anse nödvändigt, gäller
frågan om uppenbarelsen och i samband därmed förhållandet
i allmänhet till en övernaturlig verklighet. Om vi taga en
överblick över de olika ståndpunkter, teologiens målsmän
intaga i denna fråga, skall det visa sig, att de, oavsett alla
olikheter för övrigt, skilja sig i två grupper. Å ena sidan
finner man sådana, som fasthålla vid ett Guds särskilda
förhållande till mänskligheten, så beskaffat, att det absolut
höjer sig över det mänskliga förståndets plan, och vilka i
denna uppenbarelse finna en avgörande norm i religiösa
frågor. Å andra sidan skall man finna dem, som, även
när de formellt erkänna en uppenbarelse, i grunden göra
det endast jämt så långt, som det är möjligt att historiskt
och psykologiskt konstruera dess förlopp. Dessa se
sålunda i uppenbarelsen, om benämningen ens användes, i
sista hand endast ett spel av raturliga krafter, som verkat
efter sina bestämda lagar. En sådan åsikt har tydligen
sitt kunskapsteoretiska grundlag i tron på det naturliga
förståndets förmåga att genomtränga och uppfatta
verkligheten på ett fullt adekvat sätt. Den erkänner
konsekvent ingenting såsom verkligt, som ej verifierar sig inför
den moderna (empiriska) vetenskapen.
Den förra åsikten visar sig vid närmare påseende i sin
ordning hämta sin visshet om den övernaturliga
uppenbarelsen i den levande hjärtegemenskapen med Gud. Detta
är den primära grunden till dess kunskapsteoretiska
övertygelse. Uppenbarelsen verifierar sig omedelbart i
troslivet. Den senare åsikten går, vad dess
kunskapsteoretiska förutsättningar angår, ej utöver den mänskliga
intelligensens självtillräcklighet. Om man nu med religion
menar den över allt begripande höjda, erfarna och därför i sig
själv omedelbart bekräftade livsgemenskapen med Gud,
så är det tydligt, att den förra av de båda ståndpunkterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
