Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
j. mel anbei?.
årsläroverken hör man ofta lärarna klaga öfver obehaget
att ha de olika lärarekandidaterna till åhörare. Är detta
fallet med de gamla lärarne, huru mycket mera pröfvande
skola icke pr of lektionerna vara på den oerfarne läraren, i
synnerhet som han vet, att på resultatet af dem bero i
väsentlig grad utsikterna till en snabb befordran.
Prof-lektionerna bli därför mera ett prof på lärare kand id a tens
nerver och förmåga att inge klassen behärskning än på
verklig undervisningsförmåga. Det personliga eller
lärarens egen individualitet kan icke komma till sin rätt under
så exceptionella förhållanden. Resultatet blir också i
många fall klent hos personer, som lida af denna
examens-känsla, utan att det däraf med nödvändighet bör följa,
att deras undervisning under normala förhållanden icke
skulle fylla måttet.
Äfven af en annan orsak blir lärarekandidatens
individualitet hämmad, nämligen af hvad jag skulle vilja kalla
traditionen i klassen. Från profårskandidaterna höres
ofta det påståendet, att profårsbetyget skulle vara beroende
af huru väl man lyckas afpassa undervisningen efter
huf-vudlärarnes metod och uppfattning d. v. s. huru väl man
lyckas stäcka lusten att låta sin egen individualitet göra
sig gällande. Jag har icke gjort den erfarenheten, och jag
instämmer till fullo i Rektorerna Örtenblads och Almqvists
yttrande i bilaga 6 till Riksdagens tillfälliga utskotts
protokoll 1903, hvarur detta är hämtadt, att detta påstående
innebär ett oförtjänt dåligt vitsord åt de lärare, som fungera
som handledare. Det är icke från lärarnes sida, som
bundenheten utgår, och det synes, som om man i föreliggande
fråga förbisett en tredje part, nämligen lärjungarna, eller
det sätt, på hvilket de äro vana att höra ämnet behandladt.
Hvarje lärare behandlar ett ämne på sitt särskilda sätt,
som naturligtvis blir lärjungarnas egendom. I hvarje
definition och i hvarje tillämpning af ämnets delar spåras den
personliga uppfattningen, som hos den erfarne och nitiske
läraren sträfvar att göra sig oberoende af läroboken. Han
sätter kursen i ett nytt system, som öfverensstämmer med
hans sätt att se saken och är lämpadt efter klassens inteK
lektuella ståndpunkt. Det.ären förtjänst ho-s läraren, att han
vid behandlingen af samma uppgift använder samma förklä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
