- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Fyrtiofjärde årgången. 1908 /
449

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om profåret.

449

ringar af företeelserna och samma anknytningspunkter för
uppgiftens olika delar. Lärjungarna få då lättare att
öfverblicka kursen och repetera den, och de äro genast inne i
sammanhanget, om de känna igen frågans formulering och
det afgifna svaret. - ; ~

När nu lärarekandidaten, som väl icke alldeles får
frånkännas personlig uppfattning af sitt ämne, får sin 14-dagars
serie i en klass, ställes han således inför ett auditorium, som
vill, -att formuleringen af och ordningen mellan frågorna
skola vara desamma som det är vant vid. Att söka införa
några nya metoder på den korta tiden, kan icke bli tal om,
och- ifall profårskandidaten för mycket gör sin
individualitet gällande, kommer han lätt i konflikt med lärarens^,
framställning af ämnet. Han kan ge en förklaring öfver en
fråga, som just handledaren med stor möda varnat lärjungen
för. Han kan framhålla en detalj som viktig, som de fått
lära sig att betrakta såsom obetydlig. Jag erinrar i detta
sammanhang om en liten diskurs på en konferenb angående
hvilket man bör säga: fullständigt och ofullständigt
part.i-tivmärke eller fullständig och ofullständig partitivartikel
i »franskan. Den lärare, som förfäktade det förra, hade
naturligtvis sina skäl lika mycket som den, som höll på det,
senare. Det ena är väl lika rätt som det andra, och
hufvudsaken tyckes mig vara, att samma lärjungar tillhållas att
säga blott det ena.

Ofta får man vid kritiken af öfnings- och proflektio-,
ner na höra, att uppgiften togs så och så, och därefter
redogör handledaren för, huru han brukar behandla samma sak.
Klart är, att handledarens sätt att behandla uppgiften är
bättre såsom ett organiskt led i hans individuella system.
Om det är bättre absolut taget, lämnar jag därhän. Men:>
hvad som är säkert, är, att lärjungarne äro fortare färdiga
med svaren, om frågorna äro så formulerade- och komma i
den ordning, som de äro vana vid. Det hela ger ett
hurtigare och säkrare intryck, om profkandidaten lyckas
sköta-lektionen så, att traditionen i klassen icke för mycket stores.
För mången lärarekandidat är denna omständighet en
sannskyldig pina. Hans arbete kan jämförasmed den
säkerligen svåra uppgiften för en konstnär att fullborda en
annaris målning utan att veta dennes intentioner. Det blir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1908/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free