Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
t—tf.
daskighet och tråkighet, som icke kan undgå att högst
menligt återverka på den ofvannämnda stora uppgiftens
förverkligande. Jag minnes själf med fasa från min egen
skoltid många, allt för många sådana där grådaskiga
modersmålstimmar, och faktum är, att alltför mycket af vår
litteraturs skönaste skatter blifvit förstört för mig
därigenom. Ett i sanning bedröfligt resultat!
Jag tror, att man måste misstro en del pedagogiska
traditioner. Jag har åtminstone gripits af denna
skepsis inför mångt och mycket inom vårt svenska skolväsen,
som ingen synes ha en half tanke på att vilja kullkasta.
Jag har börjat misstro det berättigade i den gloria af nära
nog religiös vördnad, hvarmed traditionen och en
lärarelättja, som låter alla gamla schabloner vara oantastade,
omgifvit den s. k. satslösningen och det därmed förenade
svenska grammatikstudiet. Handen på hjärtat, mina
herrar pedagoger, är det verkligen absolut dogmatiskt
säkert för alla tider, att det är af en så stor betydelse för
ungdomen att veta, hvad som menas med attribut,
adverbial, att kunna på sina fem fingrar jonglera med termerna
koncessiv, konsekutiv bisats etc. etc.? Skall man ej våga
se på dessa afgud ar med en smula kritik? Äro de verkligen
värda, att man låter dem ta tid från de högre uppgifterna?
Jag måste — ehuru själf lärare just i modersmålet —
tillstå, att jag under de tio år, då jag studerade språk vid
universitetet och aflade prof för graden med nordiska
språk som hufvudämne, glömde af betydelsen på ett flertal
af dessa termer (bl. a. »adverbial»), som jag med svett
och möda inpluggat på skolbänken, och ingen enda gång
behöfde dem, förrän jag nu måste lära mig dem på nytt för
att kunna undervisa i svenska i andra, tredje och fjärde
klasserna! Nej, låt skolpojkarne lära sig det
nödvändigaste, det, som de kunna ha någon praktisk användning af,
t. ex. för kommateringen (subjekt, predikat, objekt,
pred.-fyllnad, hufvudsats, bisats, litet formlära), men låt den
andra barlasten gå ali världens väg! Man skall
naturligtvis invända, att det behöfs för de främmande språkens
skull. Men svenskan har högre uppgifter än att vara en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
