Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar ocii recensioner.
465
ningar af ämnets skilda delar, för att sedan träffa det val,
han för sin del funnit mest tilltalande.
Såsom härmed är antydt, visar hr Ericssons arbete
omiss-känliga impulser från hans föregångare samt från uppsatser
i denna tidskrift, och förf. har sorgfälligt undvikit att komma
med några nyheter. I första delen af boken går G. F.
Rydbergs framställning igen, under det att behandlingen af
additionsteorem en för de trigonometriska funktionerna grunda
sig på läran om projektioner och mycket nära ansluter sig
till L. Phragmén. Kapitlet om trigonometriska ekvationer
åter är hämtadt från en uppsats af O. Josephson, som
återfinnes i Pedagogisk Tidskrift för 1898.
Det erkännande må gifvas den föreliggande läroboken,
att den är Mar och redig. Valet af ofvan angifna mönster
för de olika delarna synes recensenten i det hela lyckligt
träffadt. Emellertid är det alltid vanskligt att afgifva ett
omdöme öfver dylika ting, som oftast äro rena smaksaker.
Genom att införa begreppen sinuslinje, tangenslinje, o. s. v.
jämsides med sinus, tangent, o. s. v. har förf. lyckligen
undvikit Rydbergs lätt förbisedda distinktioner: sinus för en
båge och sinus för en vinkel; och likaledes har han undgått
den oegentlighet, för hvilken Mellberg fallit offer: att
definiera de trigonometriska funktionerna som linjer.
Behandlingen af additionsteoremen är lika sträng som Phragménsy
men förefaller vara lättfattligare för nybörjaren. Den
detaljerade klassificeringen af de traditionella trigonometriska
ekvationerna efter Josephsons mönster med angifna regler för
lösning af de olika klasserna af ekvationer ger lärjungen bra
mycket till skänks utan själfständigt arbete och egen
eftertanke. Detta medför dessutom en annan olägenhet, hvilken
här nedan skall antydas.
För att bestämma maximum eller minimum af ett
uttryck innehållande trigonometriska funktioner af en variabel
vinkel anger författaren utan reservation för, att hans metod
endast i mycket speciella fall leder till målet, följande
tillvägagångssätt. Man skall uttrycka de ingående
funktionerna i sinus eller cosinus samt »om möjligt söka få denna
funktion på ett enda ställe». Genom dylika detaljerade
föreskrifter löper man fara, att lärjungarnes syn på saker
och ting blir begränsad af en mycket trång horisont, lika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
