Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
knut bohlin.
Bekantskapen härmed bör göra, att de gamla
uttrycken »färgar röd lakmus blå» och vice versa, kunna ersättas
med de enklare: färgar lakmus (d. v. s. dess violetta
vattenlösning) blå resp. röd. Lakmuspapper bör därför aldrig,
åtminstone icke i tvifvelaktiga fall, användas utan att först
doppas i vatten, då redan detta, åtminstone med blått
lakmuspapper, åstadkommer en förändring mot violett.
Undersöker man med sådant lakmuspapper väl
utkristalli-seradt kopparsulfat, zinksulfat o. s. v., visa sig deras
lösningar snarast reagera neutralt och ej surt, som det vanligen
uppgifves. Naturligtvis är gränsen sväfvande, men där
vätejonen icke fins i tillräcklig koncentration för en rent
sur reaktion, kallar man lösningen naturligen icke för en
syra.
4. Jonbegreppet.
Jonbegreppet är som bekant uppvuxet på
elektrokemiens mark, och dissociationsteorien grundar sig
ursprungligen på elektrolyternas med utspädningen växande
ledningsmotstånd. Från dissociationsteoriens ståndpunkt
förklarades sedermera en del kemiska förhållanden, som
sedan lång tid spelat en stor rol i den analytiska kemien,
nämligen elektrolyternas inbördes fällningsförhållanden
och i allmänhet deras förhållande, att icke kunna
analyseras annat än med två grupper af reaktioner.
Att komma fram till jonbegreppet på den väg som den
elektrolytiska dissociationsteorien historiskt utvecklat sig,
erbjuder i den elementära undervisningen synnerliga
svårigheter, i det de rent fysiska begreppen ledningsmotstånd,
elektricitetsmängd etc. icke äro så tidigt bekanta, än mindre
så in öfvade, att kombinationen af alla de fakta och begrepp,
som den elektrolytiska dissociationsteorien förutsätter, kan
åstadkommas med något tillfredsställande resultat.
Genom en enkel vändning af saken kan man emellertid
från den kemiska analysens ståndpunkt komma fram till
jonbegreppet. Denna väg torde Ostwald först hafva
inslagit på (Grundlinien der anorganischen Chemie). Detta
sätt att införa jonbegreppet är säkert det lättfattligaste och
jag har därför upptagit denna metod.
Efter noggrant öfvervägande ger jag härvid begreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
