Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
KARL PI RA.
rov F xal to F rov B xarrjyoQr^avTa^ rj to F xar aucpotv r]
äiiqco xarà to v T rav ra disait xà siörj[xéva GyjjßaTa) »;
[Bender (utförligare citerad): »Also musz man etwas Mittleres
zwischen beiden annehmen, welches die Aussagen mit
einander verknüpft, wenn es einen Schlusz geben soll, welcher
dieses von diesem aussagt. Ist es also nothwendig, dasz man
etwas annimmt, welches beiden gemeinsam ist, ist aber eine
solche Annahme in dreifacher Weise denkbar (entweder
nem-lich so, dasz man A von C und C von B oder dasz man C von
beiden andern oder diese von C aussagt), und hat man
damit eben die behandelten Figuren, so ergibt sich hieraus,
dasz jeder Schlusz nothwendig zu Stande kommt
vermittelst einer von diesen Figuren. Das Verhältnisz ist
nem-lich das gleiche, auch wenn die Verbindung mit B durch
mehrere Glieder zu Stande kommt; denn auch bei einer
Mehrheit von Gliedern ist die Figur dieselbe»]. — I den
första figuren träffar nu visserligen förhållandet mellan
termerna i premisserna och den därpå beroende yttre
ställningen också tillsammans med deras omfång siöihållanåen
(icke ens härutinnan genomgående); men detta hindrar
icke, att dock den närmaste betydelsen af ställningen
(i)éais) ligger i att beteckna owiöw^förhållandet, och
att denna betydelse i de öfriga figurerna är den enda. (Jmfr.
Ueberweg, System der Logik, 5:te Aufl., ss. 333—34; 337;
335; 332—33; 326—27,331).
Men —- anmärker nu prof. H. — Aristoteles har ju
själf ock förklarat: rö åh èv oX(p elva 1 ê’Tëçov érégw xal to
xarà navToz xaTt]yoosLø&at üaTéqov &aT8QOVy t av to v èart
(Didot: in toto autem esse alterum altero, et alterum de
altero omni prædicari, idem est). Däraf följer emellertid
omedelbart endast det, att uttrycken kunna användas
promiscue (jmfr. Arist. Metaph. V, c. 6 o. 9, X, c. 1 o. 3),
såsom Aristoteles gör t. ex. vid angifvandet af
tankegången i >>första figuren» — hvarvid först de citerade uttrycken
blifva alldeles otvetydigt klargjorda (jmfr. näml. W. G.
Tennemann, Gesch. d. Phil. III, s. 82, samt Aristoteles,
Analyt. post. I, c. 4; Metaph. V, c. 25). Och vidare bör
noga märkas, att ingendera af de båda uttrycken
betecknas såsom angifvande en mer viktig synpunkt än det andra
(jmfr. början af c. 1, Anal. pri. I). Det torde väl då vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
