Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENMÄLEN.
433
sats, därtill kan gifvas anledning på sin höjd därigenom,
att satsen A är B genom bristande noggrannhet i
talesättet ofta åsyftar en identitet utan att uttryckligen säga det.
1 det hela anser Sigw. (med rätta), att det är föga
fruktbringande att ännu ytterligare specialisera
slutledningsläran, mycket riktigare däremot att framhäfva det för alla
«lutsätt gemensamma och icke där uppställa skillnader i
-slut/orm, hvarest hela skillnaden ligger i innehållet af de
slutledningen bestämmande premisserna; att uttömma dessa
är omöjligt1).
Om två storheter äro lika stora som samma tredje,
så äro de sinsemellan lika stora — denna sats påstår äga
rum ett förhållande af relationer för alla föremål, som falla
under dessa relationer; [här kunde mycket väl talas om ett
enhetligt relationsbegrepp ss. genus, hvilket omsluter
vissa relationsspecies]. När jag därur sluter sålunda:
A = B, C = B, alltså A = C, så har jag återigen i den
allmänna formeln insatt de bestämda storheterna A, B, C,
om hvilka relationspredikatet likstorhet gäller.
Assumtio-nen säger icke, att öfverhufvud två storheter äro lika stora
som en och samma tredje, utan att dessa bestämda, A och
C, äro lika stora som samma tredje, B. Insättandet måste
i detta fall utföras i en mångfald af särskilda omdömen
(A=B, C = B), hvilka tillsammans innehålla användningen af
öfversatsen2).
Den satsen, att en af premisserna i en verkligheten
logisk slutledning (näml. ss. fullt utförd, ej i
sammandragen form) måste innebära ett nödvändigt sammanhaug (ss.
Aristoteles lärt), synes kunna vederläggas genom en mängd
exempel ur den vanliga, liksom ur den vetenskapliga
praxis. Jag sluter: A är B:s fader, B är C:s fader, alltså,
*) Sigwart har själf, liksom så många andra logiker, då och då
obehörigt inblandat innehållssynpunkten i de formellt logiska
undersökningarna; så speciellt t. ex. vid de kritiska anmärkningar, han på
^tt ställe riktat mot Ueberwegs sätt att generalisera modus
»Barbara». Sigw. Log. I, s. 483. Jmfr. Ueberweg, Syst. d. Log. ss. 218
—19, 347—48, 359—60, samt Aristoteles’ åsikt, se här nedan n:o 7).
2) Jmfr. mitt påpekande däraf, att en sammandragen
slutledning af hr Almqvist fattades ss. en fullt utförd, när han ville
»logiskt rättfärdiga» Euklides’ l.sta axiom. Se Ped. Tidskr. 1909, h.
8, s. 341 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
