Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
hugo bergstedt
allt sammanlagt leder till de mest oväntade missförstånd, allt
för ofta utmynnande i ren gallimatias. Det är i sanning
anmärkningsvärt, att en lärjunge, som eljest har normal eller
god sens commun, ofta i sin latinska skrivning visar en
förbluffande brist därpå. I stort sett beror nog detta därpå,
att det filologiska — om jag för korthetens skull får begagna
mig av detta namn — är så undanskjutet i vår uppfostran.
Ansvaret påvilar således icke latinet ensamt. Varje lärare,
som tillåter, att en text, svensk eller utländsk, uppramsas på
ett tanklöst och slarvigt sätt, eller som genom sin
behandling av ett lärostycke försvårar helhetsuppfattningen av dess
innehåll, är i sin mån medskyldig. Men framför allt har
man naturligtvis att räkna med den omnämnda otillräckliga
förberedelsen och textbehandlingen. Vad den förra beträffar,
torde det ej vara överdrivet att antaga, att för många
lärjungar skrivningen på lärorummet är det enda tillfälle, då
de själva verkligen på allvar taga i tu med en översättning.
Som latinundervisningens mål angives i studieplanen bland
annat, att lärjungen bör kunna förstå en lättare latinsk text.
Menas härmed en extemporerad tolkning, så kan denna
fordran väntas uppfylld endast på det sättet, att lärjungen
tned lärarens hjälp någorlunda reder sig vid en muntlig
översättning ex tempore, ungefär så som det plägar tillgå i
studentexamen. Längre kommer man omöjligen under
nuvarande förhållanden. Vad skrivning beträffar, vore det visst
icke för mycket begärt, att abiturienten, endast biträdd av
ordboken, skulle på sex timmar kunna riktigt översätta ett
textstycke av en lexas omfång och av ungefär den art och
den svårighetsgrad som de två sista skolårens ordinarie
prosalektyr. Men härutinnan brista ganska många.
Och dock har det varit meningen, att skolan skall förse
med de insikter i latin, som äro behövliga för teologiska,
juridiska och humanistiska universitetsstudier. Att hon med
den nuvarande anordningen långt ifrån fyller detta värv, är
både insett och vittnat. Med denna högskolornas latinfråga
har jag emellertid icke att befatta mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
