Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Magnus Hallberg. Om skolans morgonböner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SKOLANS MORGONBÖNER
35
detta auditorium av ynglingar, man vänder sig till. En präst,
vars predikan torde ha en viss om än avlägsen släktskap med
skolans morgonbön, har förmånen att vända sig till en viss
församling. Denna har en bestämd tradition, en andlig
karaktär med fasta konturer. Prästen känner den och vet, hur
han bäst skall anknyta till den för att bli förstådd. Finns
väl bland åhörarna en och annan, som inte hör till de andras
krets, prästen har dock knappast skyldighet att särskilt
adressera sig till denne, vars tänkesätt och behov han ej känner.
Annorlunda med bönförrättaren i skolan. Lärjungarna sakna
i regel en bestämd livsåskådning. Den håller ju på att bildas.
Och om de verkligen ha en utpräglad åskådning — sä
mycket värre! Den torde då ha bibringats dem i hemmet, och
ju mera utpräglad den är, desto mer ensidig är den som
oftast, ohjälpligt inrotad kanske från späda år. Och de många
hemmen, varifrån lärjungarna rekryteras, kunna ha var sin
särskilda prägel. På så sätt blir det en synnerligen blandad
publik, läraren möter vid bönestunden. Ett mera indifferent
flertal ock däribland individer med understundom så starka
vanor i sitt inre liv, att de nära nog ej förmå intränga i en
andlig verklighet, som möter dem i andra uttryck än de lärt
därhemma. Vad bör härvidlag göras eller underlåtas?
Söker man en formel, ett uttryck, en ton, som kan finna väg
till flertalet, till samtliga, så är det åtminstone möjligt, att
denna ton, detta uttryck blir alltför diffust och intetsägande.
Det kan också tänkas, att lärarens egen naturell gör sig
otillbörligt gällande. Där ingen tradition binder, där förståelsen
å lärjungarnas sida aldrig tar sig något gripbart uttryck, där
kan läraren lätt frestas att låta sin egen åskådning dominera
på ett sätt, som kan både såra och utmana ett känsligt sinne.
Det finns både gammal och ny dogmatism, som begärligt
söker skaffa sig auktoritet bland ungdomen. Vilka medel
den än använder för att nä sitt mål, är den alltid lika farlig;
och motbjudande är den inte minst, när den söker utnyttja
den. stund av dagen, då sinnet kanske är mer mottagligt än
under de övriga timmarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
