Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Magnus Hallberg. Om skolans morgonböner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SKOLANS MORGONBÖNER
37
man aldrig för ofta kan återvända till den kristna traditionens
källor för att hämta uppbyggelse ur deras ständigt levande
flöden. Och att införa lärjungarna i bibelns värld, göra dem
förtrogna med dess människor och händelser, är väl en av
kristendomsundervisningens förnämsta uppgifter. Men
intresset för detta har alltför ofta samlat sig till ett rent
kvantitativt förfarande. Man har ansett sig aldrig nog ofta kunna
inprägla skriftens sanningar och dess lärorika berättelser. Man
har förbisett, att när det gäller andliga ting och allra mest
religionen ett kvantitativt plus kan betyda ett kvalitativt
minus, att man kan förlora, när man tror sig vinna. Indirekt
har redan antytts, att endast ett fåtal bibeltexter lämpa sig
för behandling vid morgonbönen redan av det tekniska
skälet, att de — t. ex. längre berättelser eller vidlyftigare
utredda spörsmål — kräva avsevärt längre tid än man vid
morgonbönen förfogar över. Om en del andra texter kan sägas,
att deras olämplighet motiveras av deras innehåll, som ligger
för högt för de unga med deras ringa andliga erfarenhet eller
rent av på grund av sin olikhet med nutidens problem och
tänkesätt är dem alldeles främmande och därför ofruktbara.
Exempel äro överflödiga.
Vad som sålunda blir kvar kan redan det synas vara
nog och mer än nog såsom stoff vid bönestunden. Och man
kunde peka på predikan i kyrkorna, som måste bygga på ett
än mera begränsat urval av texter. Men — för att än en
gång göra en jämförelse med prästen — i kyrkorna predikas
i stort sett blott varje söndag, under det att på många håll
en och samme lärare måste tala de sex av veckans dagar,
dag efter dag, termin efter termin. Prästen har mera tid till
sitt förfogande och kan för varje gång behandla stoffet från
olika sidor. Den bönförrättande läraren måste de få minuter
han har på sig alltid hålla sig till det centrala och närmast
liggande och löper därmed större risk att upprepa sig själv.
Härtill kan läggas, att de texter, som bäst passa för den
korta morgonbönen — Jesu tal och liknelser, klassiska ord av
honom och andra bibelns män — ofta, alltför ofta, jag fres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
