Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. R. Steffen, En ny skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i r 2
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
klarar på samma gång, att han ej har stort förtroende till
effektiviteten härav —- säkerligen med rätta. Jag vill i detta
sammanhang reservera mig mot den övervärdering av idrottens
betydelse för uppfostran, som nu är så allmän och som förf. synes
dela. Vill man se ett exempel på ungdomlig råhet och brist på
hyfsning, så må man betrakta ett fotbollsspel.
I ett annat kapitel förekomma de vanliga klagomålen över
mångläseriet och studentexamen. Förf. glömmer dock, att vi
hava ett förträffligt korrektiv mot det förra i bortvalsrätten, som.
borde ytterligare utsträckas och utvecklas. I stället vill man
på många håll övergå till ett flertal olika linjer med ett antal
»tvångsämnen». Det är lärorikt att se, hur en genialisk och
grundligt erfaren skolman dömer om dessa strävanden: jag
menar rektor Sigfrid Almquist (i hans bok om Wennerberg). »Den
påyrkade linjedelningen, som skulle förekomma missbruket, har
alldeles samma tendens som den Carlsonska examensreformen och
måste leda till samma fiasko. — Hela den tro på möjligheten att
bestämma olika läroämnens behövlighet för olika levnadsbanor
liksom för olika läggning av det intellektuella livet är rent konventionell
och jävas på var punkt av erfarenheten. — Vilken bana man
än kommer in på, alltid får man användning för sin personliga
gärning av kunskaper, som blivit ens verkliga egendom. — Och
de personliga anlagen och behoven låta aldrig instänga sig inom
kategorier. — För nutiden är detta vilda paradoxer, på min
tid stod det klart för envar, som tänkte, vi ställde våra studier
därefter (varvid läraren betydde mer än läroämnet 1) och funno
oss väl därav». Dessa uttalanden kunna ej nog framhållas mot
vår tids strävanden i motsatt riktning.
Vad studentexamen beträffar, synes mig tiden mogen för att
åter förlägga den till universitet och andra högskolor, som då
kunde alltefter sina behov specialisera sina fordringar för olika
fakulteter och studiebanor; skolan skulle som förut ge
avgångsbetyg utan examen, och till detta vore under sista läsåret
successivt anordnade skrivningar och tentamina i de olika ämnena
lämpliga; något liknande förekom också i den s. k. gamla
skolan, åtminstone på vissa platser. Den överklagade
överansträngningen skulle med detta system till väsentlig del bortfalla och
likaså högskolornas klagomål över otillräckliga grunder för
folkstudier. Frågan om tillträde till universiteten för andra än
»studenter» vore därmed också löst. I allmänhet ha vi mycket
att lära av den gamla skolan och kunna med fördel upptaga
åtskilligt av dess system och metoder.
I fråga om språkundervisningen gör förf. den »otidsenliga»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
