Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Anmälningar och recensioner - Johan Palmér. Pelle Holm, Viktor Rydberg som språkrensare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 20
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 1 7 5
Pelle Holm. Viktor Rydberg som språkrensare. C. w.
K. Gleerups förlag. Lund 1918.
Bland de språkriktighetsproblem, som modersmålsläraren
har att ta ställning till, är också frågan om hur man bör
förfara gentemot de främmande orden i språket. I allmänhet torde
man vara ense om det berättigade i att till en viss grad redan
i ; skolan motarbeta användningen av lånord, framför allt sådana
som just hålla på att tränga in i språket, men för att med
framgång kunna upptaga kampen mot dem måste läraren ha sin
principiella ståndpunkt klar både beträffande de fordringar, man
har rätt att ställa på det svenska ersättningsordet, och hur långt
man bör gå i sitt nit för språkets renhet. Det går inte och är
väl heller inte önskvärt, att han ratar allt. Men vilket bör
tilllåtas och vilket är olämpligt? Hur bör ersättningsordet vara
beskaffat och hur skaffa ersättningsord? Det är frågor, som måste
besvaras.
Ända sedan Stiernhielms dagar har det funnits purister av
mer eller mindre dogmatisk läggning. Någon vetenskaplig
framställning och värdering av deras strävanden har — såvitt jag
vet — ännu ej givits. Det arbete, vars titel läses här ovan,
torde vara det första i sitt slag. Författaren söker där utreda,
varför Viktor Rydberg överhuvud blivit purist, vilka olika
stadier hans språkrensningssträvan genomgått, vilka ord han söker
utrensa ur språket, hur han går till väga för att skaffa
ersättningsord samt hur hans puristiska strävanden inverkade på hans
eget skriftspråk o. s. v. Därvid kommer han också in på rent
principiella frågor rörande språkrensningssträvandena och söker
få en fast hållpunkt för bedömandet av Rydbergs former och
nybildningar. Det visar sig, att Rydberg icke från början är
purist och att han som språkrensare genomgått en verklig
utveckling. Han börjar med att angripa endast ord av romanskt
ursprung, och först senare går han till anfall även på germanska
lånord för att mot slutet av sitt liv i någon mån mildra sina
krav. Viktor Rydberg är ej heller purist utan urskillning,
åtminstone icke under sin mognare period. Facktermer, titlar och
eufemismer avstår han sålunda i det hela från att försvenska —
i olikhet med flera andra, även moderna purister.
De olägenheter, en ensidigt driven puristn kan medföra,
belysas av författaren, liksom han å andra sidan framhäver de
vinster, språket kan skörda genom att de främmande orden
ersättas av svenska ord och vändningar.
En fara, som föreligger vid all språkrensning och som bör
förebyggas, är, att språket i viss mån blir fattigare. Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
