Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10—11 - Anmälningar och recensioner - A. Hallström. M. Cl. Gertz, Udvalgte Skrifter af L. Annæus Seneca, h. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 1 7 5
1 7 5
den visserligen ibland hos poeter t. ex. hos Stangnelius. som
börjar sin Vladimir den Store med följande vers: Öfver de
vestliga klippornas topp Fullmånen sig höjde. Men jag tror icke
vi ha rätt att tillskriva Seneca en sådan föreställning. Fraternis
occursibus bör väl förklaras så, att det betecknar »mötet med
broderns strålar».
I skriften Ad Marciam träffa vi en svår inkonsekvens hos
Seneca, i det han på ett ställe (kap. XIX) talar om döden
såsom en själens fullständiga förintelse, men mot slutet av boken
talar om ett liv efter detta såsom alldeles otvivelaktigt. I
anmärkningen till det förra stället (s. 57) framhålles, att Seneca
gjort sig skyldig till en grov vårdslöshet, då han underlåtit att
angiva, att han vill utgå från två olika åskådningar (döden
såsom finis och döden såsom transitas) och visa, att döden i
intetdera fallet är ett ont. Måhända har Seneca använt flera
källskrifter och i bråskan försummat att bearbeta det från olika
håll hämtade materialet till ett sammanstämmande helt.
I kap. XXV talar Seneca om en själens rening i de lägre
regionerna närmast jorden, innan den får komma upp till de
högre stjärnerymderna till de sälla andarna (paulumque snpra nos
commoratus, dum expurgatur et inhœrentia vitia situmque omnem
mortalis æv i excutit, deinde ad excelsa sublatus inter felices currit
animas). I kommentaren säges härom: Denne Forestilling, der
ligner den katholske Lære 0111 Skærsilden noget, kendes icke fra
noget andet Sted ellers. Hos Vergilius möter oss dock samma
föreställning Aen. 6,739: ergo exercentur poenis veterumque malorum
supplicia expendunt: — — —
donec longa dies, perfecto temporis orbe,
concretam exemit labem purumque relinquit
ætherium sensum atque aurai simplicis ignem.
Det förefinnes dock den skillnaden mellan framställningen hos
Vergilius och hos Seneca, att Seneca låter andarnas rening
försiggå i luftrymden ovan jorden, under det Vergilius till följd av
hela anläggningen av sin dikt måste förlägga denna process till
underjorden. Hos Plutarchos i hans skrift »Om ansiktet i
månens skiva» (kap. 28 C) finna vi full överensstämmelse med
Seneca. Reningen äger rum i rymden mellan jorden och månen.
I kap. XXV har Seneca tydligen påverkats av Ciceros
framställning i Somnium Scipionis. Detta framgår särskilt därav att
bland de andar, som efter dödén mottaga Marcias son, nämnas
i främsta rummet Scipionerna. Men den tillagda satsen om sjä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
