Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - C. Billberg. I religionsundervisningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i religionsundervisningsfrågan
5
stora ofullständighet såväl som det ologiska i de därav
vanligen dragna slutsatserna.
För att börja med senare förhållandet, så är det ju
uppenbart, att då Kristustypen, som sagt, icke i realiteten
är en idealisering av en person, utan i dess ställe en
idealisering av eu mångfald ädla sidor av den visserligen i andra
avseenden mycket bristfälliga människonaturen, kan man icke
komma ifrån, att största delen av den vördnad, beundran,
kärlek etc., som under sekler ägnats Kristus på grund av
dessa hans förmenta egenskaper, varit oriktigt adresserade, i
det de i stället bort riktas till de sidor av människonaturen
såväl i deras realitet som i deras idealisering, vilka
sammanförts till Kristustypen. För att dessa idealiseringar skola
öva större inverkan på människornas sinnen, är det av
psykologiska skäl nödvändigt, att de sammanföras till ett helt,
på något sätt personifieras. Men detta kan tydligen icke ske
genom att förlägga dem alla hos en enda person — ty ingen
enskild individ har ägt eller kan komma att äga alla dessa
förmögenheter, vare sig i reell eller idealiserad form — utan
hos sammanfattningen av alla personer, d. v. s. hos
mänskligheten, reell så väl som idealiserad. Religionens medelpunkt
kan därför icke längre vara Kristus utan måste bliva
Mänsklig-heten, båda fattade såsom idealiseringar.
Mot denna Auguste Comtes lösning av det moderna
religionsproblemet kan man visserligen invända, att den
sannolikt icke har tillräcklig förmåga att öva inflytande på
människorna, något, som dock först kan avgöras genom
praktiskt försök. Däremot är den säkerligen logiskt och
teoretiskt oantastlig för dem, vilka helt och hållet lämnat
teologien. Den utgör en konsekvent lösning av problemet
i stället för att söka rädda religionen genom att slopa
teologien, men bibehålla Kristus såsom religionens centrum.
Ofullständigheten åter i sistnämnda ståndpunkt visar sig
såväl beträffande den enligt förslaget modifierade religionens
etik som också med avseende å den brist på lära eller system,
som måste komma att utmärka densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
