Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Julius Swenning. A. Bokelund, Tyska stilar - Alarik Hallström. Axel Dahlman. Cicero. Talaren, författaren, politikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.6 anmälningar och recensioner
Svenskan är icke alltid otadlig, i synnerhet kanske beroende
på smitta från det språk, till vilket översättningen skall göras.
Ex. s. 6, r. 8: gjorde, såsom var honom befallt (wie ihm befohlen
war); s. 15, r. 3: genom bygatan (germanism); s. 17, r. 2: leka
framför huset (d:o); s. 20, r. 5: även då..., när (auch dann,
wenn; då omöjligt i sv.). Felstavning s. i, r. 4: äIs te, men r. 7
rätt : äldste.
En flyktig granskning av de noter, som anbragts under varje
stycke, har ej givit anledning till något annat omdöme än att
de äro ändamålsenliga och korrekta. Detaljer, i vilka smaken
kan vara olika, må lämnas å sido.
Julius Swenning.
Axel Dahlman. Cicero. Talaren, författaren, politikern.
(Forts. fr. årg. 1919 sid. 186.)
Angående rytmen hos Cicero ha under de senaste
årtiondena grundliga undersökningar anställts, vilka lett till bestämda
resultat. Man har sålunda kunnat fastslå, att Cicero vid
satsavslutningar använt fyra olika rytmiska Schemata, vilka dock
genom upplösning av en lång stavelse till två korta eller utbyte av
en kort mot en lång kunna åtskilligt varieras. Dessa metriska
former användas även vid avslutningen av de smärre lederna i
periodbyggnaden. Denna rytmisering av periodbyggnaden blev
en sådan vana hos Cicero, att han använder den även i sina
brev. Med sin förkärlek för begagnande av försiktiga ordalag
uttrycker författaren denna egendomlighet i Ciceros stil på
följande sätt: Vilken mästare han var i språkets behandling, visade
han även i sitt tillgodoseende av rytmens fordringar och
användandet av den för den latinska skriftprosan karakteristiska
periodbyggnaden (sid. 87). På samma sida berömmer författaren
Cicero därför, att han ur språket bortrensade »föråldrade och fula
ord». Man behöver dock endast läsa det här följande andra
filippiska talet för att finna, att när Cicero var riktigt ond, så
kunde han i ett enda tal använda en hel mängd fula ord.
Av det föregående är det tydligt, att jag icke kan underskriva
åtskilliga av de uttalanden, författaren gör i det kapitel, som
handlar om Ciceros personlighet. Det torde dock vara
överflödigt att här anföra dessa punkter. Däremot vill jag framhålla,
att man i detta kapitel saknar omnämnandet av ett
karaktärsdrag, som hos Cicero var alldeles särskilt framträdande,
nämligen hans brinnande ärelystnad. Att bliva omtalad, prisad
och beundrad av samtida människor, men framför allt av efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
