Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Elias Wessén. Undervisningen i danska och norska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERVISNINGEN I DANSKA OCH NORSKA IOI
IOI
göra sig lektyren så långt möjligt vid deras år. Man måste
kunna föra arbetet framåt med en viss ro.
Jag finner det därför helt naturligt, att mången lärare
vid planläggningen av sitt arbete inte anser sig ha råd att avstå
någontingåt danskan och norskan och inte gärna vill offra några
timmar av den knappa tiden på någonting, som ändå måste
bli ett hastverk och te sig som bortkastad möda. Den svenska
litteraturen måste obetingat gå före den danska och norska.
Det förhåller sig inte rätt med arbetet, om den enda »nyare»
litteratur, som läses under ett år i en klass, är — »Synnøve
Solbakken». Men sådant torde — mirabile dictu! —
förekomma.
Den danska och norska textläsningen måste, så långt
möjligt är, organiskt ansluta sig till det svenska
litteraturstudiet, te sig som en vidgning av arbetsfältet och vyerna.
I tredje ringen räcker tiden måhända bättre till för de
uppgifter, som föreligga. Men dock ingalunda så, att man
kan hinna ta igen, vad som försummats i andra ringen i
fråga om danskan och norskan, och föra undervisningen fram
till det uppställda målet: att eleverna »på egen hand kunna
obehindrat läsa en dansk eller norsk bok».
Det torde på det hela taget vara mycket illa ställt med
våra studenters kunskap om våra grannländers litteratur och
deras förmåga att uppfatta dansk och norsk text, för att nu
inte tala om deras förmåga att läsa upp. Det förhåller sig
utan tvivel på samma sätt med hela vår bildade allmänhet.
Man torde kunna vara ense om att detta är en
beklaglig brist i vår nutida svenska bildning, för vilken de högre
skolorna bära åtminstone en del av skulden. Man behöver
ingalunda vara skandinavist för att behjärta betydelsen av
ett livligt kulturellt umgänge mellan de befryndade nordiska
folken. Ömsesidigt ha vi utan tvivel mycket att lära
varandra, mycket som vi icke utan avsaknad kunna avvara som
komplettering och stimulans för vår egen sunda och
självständiga utveckling. — För att blott hålla oss till ett
begränsat område, det litterära: kan svensk allmänbildning und-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
