Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Birger Lövgren. Historieundervisningens uppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x52
birger lövgren
Orsakerna till denna fientlighet mot historien lia varit
flera. Tidens allmänna utilistiska läggning krävde av studierna
i främsta rummet påtaglig »praktisk» nytta, d. v. s. de borde
helst direkt kunna låta sig omsättas i arbete och penningar
på köpmanskontor eller verkstäder. Ämnen, som det gjorde,
måste te sig på ett helt annat sätt värdefulla än sådana, som
på sin höjd ansågos kunna lära en far att »icke ge sina barn
hertigdömen». Mycket ansvar måste också läggas på en
historieundervisning, som icke förmådde inge lärjungarna
aktning och intresse för ämnet. Där den icke bestod allena i
inpräglande av namn och årtal i enlighet med från latinska
grammatikan hämtad, här alldeles olämplig metod, utgjordes
den av berättandet av en mängd personliga sanna eller osanna
anekdoter, som väl kunde vara trevliga att höra men som
måste te sig föga värda i jämförelse med fysik- eller
kemitimmarnas allvarliga studiearbete.
Så har det dock icke varit alltid. Intill mitten av
1700-talet ansågs historien tvärtom som det i egentligaste mening
praktiska ämnet, med i livet direkt användbara resultat och
sålunda i eminent grad fyllande det krav, som i alla tider
varit undervisningens måttstock: »non scholæ sed vitæ
dis-cimus». Hela den klassiska forntiden prisar den i höga
tonarter. Med Dionysios från Halikarnassos ser man däri en
filosofi i exempel, med Cicero »lux veritatis et magistra vitæ».
Och när med renässansen de humanistiska och därmed ock
de historiska studierna vakna till nytt liv, är det fortfarande
i dessa man ser den direkta förberedelsen för ett praktiskt
verksamt liv. Och för övrigt snart även för evigheten,
sedan reformationen och religionskrigen satt på tillvaron sin
visserligen mörka men av djup och livsallvar kännetecknade
prägel.
Om möjligt ännu högre stod historiens stjärna under den
tidigare upplysningen. »Likasom ingenting är mer lärorikt,
så är ock ingenting mera nöjsamt än historien. Det förra
gör den synnerligen ägnad till studium för vuxna, det
senare till det enligt min mening lämpligaste studiet för yng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
