Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Birger Lövgren. Historieundervisningens uppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historieundervisningens uppgifter i 55
lingar», säger Locke. Och den engelske statsmannen och
upplysningsfilosofen Bolingbrokes ännu ur många synpunkter
läsvärda »Letters on the study and use of history» kunna i
sin helhet betecknas som en upplysningstidens höga visa till
historien med hänsyn till dess bildande och fostrande
betydelse. Då detta arbete i Sverige torde vara mycket litet
känt, må här vissa av huvudtankarna i korthet återgivas.
Av olika motiv föras människorna till historiens studium,
säger Bolingbroke. Några studera den för nöjes skull, och
studiet av ett historiskt verk blir för dem likvärdigt med ett
parti kort eller läsningen av en roman. Andra studera för
att kunna lysa i en konversation och sålunda imponera i
sällskapslivet. Studerande av förra slaget tror sig författaren
ha funnit flere i England, av det senare flera i Frankrike.
Rörande såväl bägge dessa slag av historiens älskare som
även forskare, som ej kunna höja sig över detaljen, eller
hävdatecknare, som losligt och av otillräckliga grunder draga
slutsatser och bygga system, har Bolingbroke åtskilliga hårda
— och sanna — ord att säga.
Kärleken till historien är oskiljaktig från den mänskliga
naturen. Amerikas vildar besjunga sina jakter och sina krig.
Barnet lyssnar med fröjd till sin vårdarinnas berättelser. Så
snart det kan läsa, slukar det girigt sagor och berättelser.
Vid en mognare ålder ägnar det sig åt historien eller vad
den tager därför, romaner. Till och med på ålderdomen
får önskan att veta vad som hänt andra stå tillbaka endast
för önskan att meddela vad som hänt oss själva. »Alltså
talar historien, sann eller falsk, alltid till våra passioner.»
Men man skall läsa varken för att gynna sin lättja eller
smickra sin fåfänga, varken gräva ned sig i textkritiska
utredningar eller förvilla sig i forntidens mörka labyrinter. Det
sanna och egentliga föremålet för vår vetgirighet är oavvänd
förkovran i enskild och offentlig dygd. »Att ägna sig åt något
studium, som varken direkt eller indirekt avser att göra oss
till bättre människor och bättre medborgare, är ingenting
annat än ett skenfagert och sinnrikt slag av sysslolöshet, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
