Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Birger Lövgren. Historieundervisningens uppgifter (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historieundervisningens uppgifter i 55
i 55
om i skolan människor och deras handlingar icke skulle
bedömas även ur synpunkten av deras olika sedliga halt och
värde!
Otvivelaktigt blir historien f. ö. mera levande för
lärjungarna, om dess gestalter sätta hjärtats djupa strängar
i rörelse, väcka beundran, hänförelse, tacksamhet, avsky
eller hat, än om de vid undervisningen blott dragit förbi
likt roande, men i själva verket innerligt likgiltiga bilder på
en kinematografduk. Den konkretaste verkligheten är icke
den, sonl ges i lärarens eller bokens än så åskådliga
skildring, det är den, som bygges upp i lärjungens fantasi- och
känsloliv.
Framförallt skall historien ge hjältedyrkan i Carlyles
mening. Människorna behöva hjältedyrkan. Den är dem en
hjälp i livets hårda strid, nödvändig för att i all den
omätliga tarvlighet och gemenhet, som så ofta möter en,
upprätthälla illusionen av livets värde. Men man skall välja sina
hjältar rätt! Och man får aldrig glömma, att historien har
att giva sann kunskap om personer, sådana de verkligen
voro beskaffade, om händelser, sådana de verkligen tilldragit
sig. Sanningskravet är det viktigaste och ursprungligaste av
alla etiska krav liksom av alla teoretiska. Ett medvetet
åsidosättande därav, en falsk idealisering av historiens gestalter
skulle verka rent nedrivande i stället för uppbyggande, i det
resultatet skulle ramla vid första kontakt med livets och
forskningens realiteter och icke helig eld men väl förakt och
avsmak bli följden. Må f. ö. vara, att den fullkomliga
människan icke träffas på alla stigar, ingen blir en hjälte utan
den hårdaste och bittraste kamp mot yttre förhållanden så
väl som mot sig själv. Därför är skildringen av denna kamp,
av hjältepersonlighetens genesis helt visst ur uppfostrande
synpunkt av större värde än en blott apoteos.
Beundran, hänförelse, lidelse, starka känslor,
viljeimpulser — detta är oändligt viktigare än snusförnuftigt och
själv-klokt »förstående». »Vill du plantera för evigheten» säger
Carlyle, »så plantera i människans för evigheten danade själs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
