Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Nils Hänninger. Till frågan om en enhetlig skolkommantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till frågan om en enhetlig skolkommatering 183
skulle jag föredraga att kalla denna senare för syntaktisk princip,
Termen logisk princip skulle jag vilja bibehålla, men med
syftning på vad ordet logisk närmast inriktar tanken på: icke den
språkliga formen, utan denna forms innehåll, tankesammanhanget.
Enligt den logiska principen avgränsas sålunda med komma de
element inom en mening, som utgöra en logisk enhet, vilken
icke alltid sammanfaller med den syntaktiska (satsen). Om man
fattar den logiska principen sålunda, torde det vara överflödigt
att vidare orda om tydlighetsprincipen, som ju ävenledes avser
en kommatering efter innehållet. Däremot kunde man med skäl
vilja fortfarande göra gällande en tredje princip, den fonetiska
eller pauseringsprincipen, som tar sikte på det talade språket.
Man kan således kommatera ur synpunkten av den skrivna
språkformen, av innehållet eller av det talade språket, eller
kanske hällre: enligt en kompromiss mellan dessa olika synpunkter.
En sådan kompromiss förordar också R. i sin uppsats.
Enligt min terminologi är den sålunda åstadkommen, att såsom
huvudprincip följts den syntaktiska kommateringen, vilket
angives huvudsakligen i punkt i, med vissa eftergifter åt den
fonetiska principen, särskilt markerad i punkt 5, samt åt den
logiska principen, särskilt punkt 4.
För min del har jag ingenting att invända mot att den
syntaktiska principen göres till huvudprincip för kommateringen;
jag uppskattar till fullo de skäl, som av R. därför anföras. Det
skulle säkerligen erbjuda åtskilliga svårigheter att få någon
redig skolkommatering på basis av den logiska principen; av de
tre nämnda principerna är den logiska den, som säkerligen
lämpligast och lättast kan förbises. Praktiskt taget kan man
nog säga, att den logiska principen blir tillgodosedd, om man i
vederbörlig utsträckning tar hänsyn till den syntaktiska och den
fonetiska principen. Ty stoffets logiska sammanhang spelar
givetvis en stor roll både för den syntaktiska utformningen och för
pauseringen vid uppläsning, En eftergift åt den senare innebär
grundsatsen n:r 5, enligt vilken som allmän regel gäller, att
komma ej får utsättas, där vid vanlig uppläsning ingen paus bör
göras. Nu kan det emellertid ifrågasättas, om ej det talade
språket — och alltså pauseringen — bör tillmätas än större
betydelse, då det näppeligen torde kunna bestridas, att de faktorer,
som underlätta förståelsen av en text vid hög läsning, även böra
göra sig gällande vid tyst läsning. Att därvid, som Brate och
andra föreslagit, markera varje paus med komma är utan tvivel
en överdrift i motsatt riktning; det blir ett sönderstyckande av
texten, som endast verkar irriterande. Man skiljer som bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
