Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - E. Liljeqvist. Rabindranath Tagore, Personlighetens värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
anmälningar och recensioner t3
Härpå måste skolan inriktas, men huru? »Erfarenheten av
denna andliga värld, vars verklighet vi gå miste om, tack vare
vår ständiga vana att ignorera den från barndomen, måste
förvärvas av barnen genom att fullt leva däri och ej genom den
teologiska undervisningens medium.» »Religionen är ej
någonting, som kan portioneras ut i vissa kvantiteter per vecka eller
dag såsom ett ämne bland andra på skolschemat. Den är
förverkligandet av hela vårt väsens innersta mening; den är
medvetandet om vårt personliga förhållande till det oändliga; den
är vårt livs verkliga gravitationspunkt. Detta kunna vi vinna
under vår barndom genom att leva på en plats, där den andliga
världens verklighet ej fördunkläs av en mängd behov, som fått
en konstlad vikt och betydelse, där livet är enkelt, där det får
utveckla sig i full frihet, omgivet av en vidsträckt rymd, av ren
luft och naturens djupa frid; och där människorna leva med en
obegränsad tro på det eviga livet framför dem». Just därför att
religionen enar, där teologien söndrar, kunna i Tagores skola
samlas representanter »för Brahma Samaj-sekten och för en del
andra hinduismens sekter och för kristendomen». I anknytning
till den indiska traditionen om de stora lärarnes skogskolonier
leva här lärjungar och lärare som en större familj, varvid
»läraren fullföljer sina egna studier, medan han lever sitt liv i största
enkelhet och hjälper de studerande med deras studier som en
del av sitt liv och ej av sitt yrke», och där livets enklare,
primitiva behov genom samfälld gärning ombesörjas, men där all
schablonisering undvikes. »Yi försöka aldrig vinna något slags
yttre likformighet genom att avlägsna naturens olikheter och
genom träning av våra medlemmar.» Om en ung lärare heter
det: »Han hade aldrig någon känsla av misstro gent emot
gos-sarnes uppfattningsförmåga; han talade och läste för dem om
allt, som var föremål för hans eget intresse. Han visste att det
ej alls var nödvändigt för gossarna att fullt klart uppfatta allt
vad de hörde eller läste, utan att huvudsaken var, att deras
själar väcktes, och häri hade han alltid framgång. Han var ej
lik andra lärare, en blott vehikel för läroböckerna. Han gjorde
sin undervisning personlig, han var själv dess källa, och därför
var den av livets eget stoff, lätt assimilerbar för den levande
människonaturen.»
En skola av antydd typ, i enhetens, helhetens,
personlighetens och frihetens tecken, vill naturligtvis att börja med
undvika all tvångsspecialisering. Den skänker barnen, under deras
tidigare ålder, kunskaperna »på naturlig väg — direkt genom
personer och ting», och den beaktar noga att för barnen det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
