Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Emil Bolger. Om principerna för en enhetlig skolkommatering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
emil bolger
H. citerar Hilma Henningsson, som förordar, att man
vid kommateringen först och främst skall ta hänsyn till
pauseringen. Det ser ut, som om pauseringssynpunkten för
henne vore det primära, övriga synpunkter sekundära. I sin
bok »Välläsningens konst» skriver hon: »Enligt prof.
Ceder-schiölds åsikt har interpunktionen betydelse både för
högläsningen och för den tysta snabbläsningen. Men månne inte
dessa betydelser sammanfalla? Eller finns det verkligen
betydelseförhållanden, som kunna markeras i skrift men ej i tal?
Är det inte i stället så, att talet kan uttrycka allt tydligare
än skriften? Och borde därför inte talet snarare än skriften
uppställa interpunktionslagarna?»
H. H:s första premiss, att det ej finns
betydelseförhållanden, som kunna markeras i skrift men icke i tal, må
anses riktig. Den andra premissen, att talet kan uttrycka allt
tydligare än skriften, tål åtskillig modifikation, varpå jag dock
ej här vill ingå. Slutsatsen, att talet snarare än skriften bör
uppställa interpunktionslagarna, är alldeles felaktig.
Talet bör icke uppställa interpunktions- och speciellt
kommateringslagarna.
För det första skulle texten — såsom H. H. själv
framhåller — bli för mycket sönderstyckad, om alla pauser skulle
betecknas genom kommata.
Tag följande exempel ur en historisk läsebok,
komma-terat så här:
All yttre glans och ståt, räckte ej heller till, att i längden
överskyla det sakförhållande, att den kejserliga makten, endast
lät sig upprätthållas, genom att ställa de oerhördaste anspråk,
på undersåtarnas offervillighet, och skatteförmåga.
För det andra pausera vid läsning knappast två personer
på samma sätt. Man bör märka, att meningars uppdelning
i pauseringsfraser till dels är godtycklig, individuell. Man
kan läsa upp samma stycke bra på flera olika sätt, ja den
ene kan i visst fall göra dubbelt så många pauser som den
andre, utan att man kan klandra hans sätt att läsa. Pçrso-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
