Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Emil Bolger. Om principerna för en enhetlig skolkommatering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
emil bolger
teringen utgå från den logiska grundsatsen,
tydlighetsprincipen. Huvudsaken är ju, att den läsande fattar innehållet
rätt. Gör han det, så har han ingen svårighet att pausera
rätt, när han läser högt. En efter innehållet kommaterad
text är alltid lättast att läsa upp rätt, även om läspauserna
ingalunda alltid motsvaras av kommata.
Mycket falskt är det att kalla den logiska
kommateringen mekanisk. Den är tvärtom ägnad att framkalla en
naturlig läsning. Läraren skall tillhålla sina lärjungar att
tänka på vad de läsa. Göra de det, så skola de också
pausera rätt. Snarare kunde man kalla den kommatering
mekanisk, vilken utgår ifrån en pausering, som till stor del beror
på fysiologiska förhållanden. Kommateringen får ej göras
endast till en pekpinne för pauseringen, även om den har en
viss betydelse också i detta hänsende.
Ehuru Nils Hänninger i sin ovan berörda uppsats har en
del uttryck, som tyda på en uppfattning i vissa fall
besläktad med Hilma Henningssons i fråga om kommatering efter
pausering, så synes han dock i stort sett anse, att den
»logiska uppdelningen av texten» är viktigast för den rätta
förståelsen av det lästa. Utgår man nu härifrån, så gäller det
att fastställa, vilka logiska komplexer som böra avgränsas
med kommata. Det torde då bli uppenbart, att satser,
satsförkortningar och därmed analoga uttryck äro de logiska
komplexer, som först och främst böra särskiljas. Sådana
satser eller uttryck, som logiskt hänga mycket nära ihop,
avskiljas ej. Det visar sig, att logikens krav till stor del
Sammanfalla med syntaxens. Då komma sättes, där
bindeord kan tänkas utelämnat, står komraat där ej i egenskap
av paustecken utan för tydlighetens skull, såsom tecken för
den utelämnade konjunktionen. När vidare tilltals- och
utropsord samt en del giltighetsadverb avskiljas, så är det ej
heller här för att beteckna paus — sådan finnes ej alltid i
dessa fall — utan för att markera, att dessa ord i sitt
sammanhang äro så pass innehållsmättade, att de lämpligen
skiljas från den bredvidstående delen av meningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
