Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Hilding Celander. Studiekompetens och lärarebefordran vid de allmänna läroverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»studiekompetens och lärarebefordran» 73
fylla de fordringar, man har rätt att ställa på deras insatser
i läroverksundervisningen.1
Vill man sedan från läroverkens sida genom särskilda
åtgärder uppmuntra till fortsatt vetenskaplig forskning, vore
det så mycket bättre. Jag har redan citerat en passus ur
Adjunktsföreningens petition, där det heter, att »den, som
avlägger disputationsprov, bör vid tjänsteårsberäkning för
uppflyttning i högre lönegrad på lämpligt sätt erhålla
vederlag för den tid och de uppoffringar, en sådan utbildning
kräver». Tanken är god, och man får hoppas, att
Adjunktsföreningen även i handling skall söka bidraga till dess
förverkligande, fast man nu råkat uteglömma den i petitionens
»kläm». — En annan utväg att uppmuntra till fortsatta
studier och vetenskaplig forskning vore att bevilja tjänstledighet
för sådant i större utsträckning, utan avdrag från
tjänsteårsberäkningen.
Men jag återvänder till frågan om licentiatexamen som
kompetensvillkor för lektoraten. Adjunktsföreningen ställer
sig lika avvisande mot denna fordran som mot den nuvarande
lektorskompetensen. De anförda skälen äro tvenne. För
det första »torde det nämligen erbjuda svårigheter att även
med licentiater på lämpligaste sätt bekläda lektoraten —
nya, lika eller mer lockande banor hava öppnats för sådana».
Månne inte dessa farhågor ändå komma något för tidigt ?
1 Härmed vill jag naturligtvis på intet sätt instämma i det överlägsna
underkännandet av doktorsavhandlingarnas värde, som tycks höra med till
trosartiklarna på visst håll och som vanligtvis framställes med sa mycket
större tvärsäkerhet, ju mindre omdömesförmågan och vittnesgillheten är.
I universitetskretsar torde man här ha en helt annan uppfattning. (Inom
Adjunktsföreningens verkställande utskott saknar man inte heller personlig
erfarenhet om att de svenska universiteten verkligen inte hålla till godo
med vad som helst som doktorsspecimen). — Tvärtom är jag
fullständigt enig med dem, som anse, att det värdefullaste elementet i den högre
lektorskompetensen givetvis ligger just i den ådagalagda förmågan av själv-
ständigt vetenskapligt tänkande. Men med allt erkännande av
önskvärdheten i avhandlingskravets upprätthållande måste jag på samma
gång fasthålla, att möjligheten härav är först och främst en
ekonomisk fråga.
6 — 2H5Ô. Pedagogisk Tidskrift 1921. Hüft 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
