Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Hilding Celander. Studiekompetens och lärarebefordran vid de allmänna läroverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»studiekompetens och lärarebefordran»
77
nov. 1920. Det heter där bl. a.: »Utvecklingen har gått i
den riktningen, att de av rektor utfärdade
tjänstgöringsbetygen alltmer få karaktären av åldersbetyg, nämligen
såtillvida, att läraren med växande tjänstålder får högre
tjänstgöringsbetyg, intill dess att han förr eller senare når den
högsta betygsgraden». Följden härav är naturligtvis, att
alltför ofta »tjänstgöringsbetyget icke ger någon
vägledning beträffande den första befordringsgrunden». —
Åtskilliga rektorer tillämpa f. ö. ännu liberalare principer i fråga
om tjänstgöringsbetygen för undervisningsskicklighet, så att
högsta betygsgraden överhuvud är den normala, som man
endast i mycket sällsynta undantagsfall avviker ifrån.
Den enda graderade värdesättning, som gives av de olika
sökandes undervisningsskicklighet, blir således ej sällan
prov-årsbetyget, och detta kommer därför i många fall, kanske
de flesta, att bli utslagsgivande beträffande företrädet enligt
»den första befordringsgrunden». Men kan det verkligen
anses rättvist, att provårsbetyget får fälla den avgörande
domen över en lärares undervisningsskicklighet, även då denne
tjänstgjort kanske 20 år eller längre efter provåret? Det
blir ju i alla händelser då, ur befordringssynpunkt,
fullkomligt likgiltigt, hur han sköter undervisningen i sin dagliga
lärargärning. Kan ett sådant befordringssystem verkligen
sägas främja läroverksundervisningens bästa?
För att nu återgå till de av rektorerna utfärdade
tjänstgöringsbetygen — som tydligen äro roten och upphovet till
det nuvarande befordringsväsendets största svaghet — sä
torde man knappast kunna begära, att dessa skola vara
mycket annorlunda, än de nu äro. Felet ligger inte hos
rektorerna, utan hos själva systemet. För att kunna rättvist
bedöma en lärares undervisningsskicklighet kräves nämligen
ovillkorligen en insikt i de olika undervisningsämnenas
metodik, som man — med den differentiering, som härutinnan
inträtt på senare tider, mellan olika ämnen och ämnesgrupper
— knappast kan vänta att finna hos andra än fackmännen
på ifrågavarande område. Vill man alltså ha en någorlunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
