Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Bernhard Risberg. Textkritiskt till Stiernhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9°
9° bernhard risberg
En sådan upprepning av namnet kunde synas motiverad
för att få Hercules att bättre lystra. Även för 418 tror jag
mig kunna föreslå en plausibel förbättring. Det är nämligen
tydligt, att i dess början saknas ett verb, som ej kan ha
varit något annat än det också sedan använda aftas. Jag
konjicierar alltså:
Lärdom[en aflas] af idkna; men Wijsdomen aflas i Lärdom
Afskrivarens eller sättarens blick råkade tydligen flyttas
från af i afla till den följande prepositionen af\ varvid alltså
las af överhoppades. Sedermera måste Lärdomen avstubbas
till Lärdom, för att versen överhuvud skulle kunna läsas.
348. Denna vers är sjutaktig, vilket troligen
uppkommit därigenom att två versioner förelegat. S kan
ursprungligen ha skrivit
Sijj huru täcker är Ruusy när Läpparn och ögonen drypa.
Sedan skrev han över i versens början Ey käre, varvid i
stället Läpparn och skulle utgå. Det senare kom emellertid
av misstag att stå kvar; och så blev versen sjutaktig. Man
kan förstås också tänka sig den motsatta gången, att Ey käre
är ursprungligt och skulle utgå, sedan Läpparn och inskjutits.
(V. 386 är också sjutaktig eller snarare alldeles oläslig som
vers, därigenom att i 1668 års upplaga sattes består —
inkommet från 384 — i stället för det riktiga står, som ock i
samma betydelse upprepas ännu två gånger (åter tretalet!),
nämligen i 391 och 393. Men i första upplagan av 1658
finnes den riktiga läsarten.)
365. Skulle ej klagan i gråt, som synes bra
besynnerligt, vara felläsning i stället för klagan ö (d. v. s. och) gråtr
I Ekeblads avskrift lyder versen annorlunda, men i alla fall
möter man där två (asyndetiskt) samordnade substantiv,
nämligen J emmer, ve. När S skrivit om versen, kanske över
den gamla läsarten, var det sedan lätt att läsa ett hastigt
skrivet o som i.
505 ff. Då Lindroth i sin avhandling (s. 336) finner det
gamla genom Ekeblad traderade slutet motivera S:s yttrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
