Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Hilding Celander. »Studiekompetens och lärarebefordran» ännu en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
hilding celander
fikationerna och de praktiskt-pedagogiska, som kommer till
synes exempelvis i det nyss anförda citatet och f. ö. utgör
den genomgående tråden i hela framställningen. För min del
hyllar jag ingalunda den uppfattningen, att de vetenskapliga
kvalifikationerna, betygade genom den ena eller andra
lärdomsgraden, äro i och för sig tillfylles. Så långt äro vi eniga.
Men heller inte längre. Vad jag däremot håller på är, att
därest dessa teoretiska kvalifikationer äro förenade med de
praktiskt-pedagogiska, där betyda de ett för den högre
läroverksundervisningen synnerligen värdefullt tillskott. Den här
angivna möjligheten — som väl i verkligheten inte är så
alldeles sällsynt — tycks knappast ha existerat för herr N. ens
som ett tankeexperiment. Han polemiserar oförtrutet emot
en sådan föreställning, som att läroverken skulle på något
sätt vara betjänta med vetenskapligt kvalificerade lärare.
Bara ett exempel bland de många!
Universitetsexamenskommittén säger sig ha »övertygats därom, att den fordran
på vetenskapligt omdöme och förmåga av vetenskaplig
produktion, som hittills ställts på lektorerna, varit till läroverkens
båtnad, därigenom att de på så sätt kommit i närmare
kontakt med det vetenskapliga forskningsarbetet och erhållit en
aldrig sinande tillförsel av nya synpunkter och modernt
vetenskapliga betraktelsesätt». Om detta principuttalande — som
ju träffar själva kärnpunkten i hela kompetensfrågan — heter
det i broschyren, kort och’gott: »Denna tirad är verkligen
obetalbar!»
Ingen har begärt av broschyrens författare, att han skulle
»fylla ett trettiotal sidor med loci communes till vetenskapens
pris». Men någon motvikt mot »tirader», sådana som de ovan
anförda, torde allt behövas, för att man skall fä ett begrepp
om förf:s positiva uppskattning av de vetenskapliga
kvalifikationernas värde. (Nämligen för den högre
läroverksundervisningen — något annat har det ju aldrig varit tal om.)
Förf:s indignation över att på denna punkt vara missförstådd
förefaller därför något ansträngd. Även rektor Nilssons nu
uttalade »ödmjukhet och beundran inför verklig vetenskap»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
