Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Hilding Celander. »Studiekompetens och lärarebefordran» ännu en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
studiekompetens och lärare befordran 141
141
(märk väl: i och för sig" — fjärran från undervisningen!) säger
i denna fråga, som striden nu gäller, blankt ingenting.
För att ännu en gång återkomma till min egen
uppfattning av läroverkens befordringsfråga, så kan den
sammanfattas så: Det är nödvändigt att upprätthålla både de
teoretiska och de praktiska kompetenskraven, för lektoratens
vidkommande alltså både fordringarna på vetenskaplig utbildning
och på undervisningsskicklighet. (Hur den senare fordran skall
bäst kunna tillgodoses, har jag närmare utvecklat redan i
skriften »Gymnasiereformen»). I rektor Nilssons broschyr —
liksom i adjunktsföreningens petition ■— resoneras
genomgående så: Tag bort kraven på högre vetenskaplig
kompetens, så faller eder allt annat till, så kommer också
undervisningsskickligheten till sin rätt! Hur bestickande detta
betraktelsesätt än kan te sig, när det gäller enskilda
befordringsfrågor, så är det (enligt min mening) i stort sett grundfalskt.
Man bortser alldeles från att dessa två ting, som här ställas
i motsats till varandra, både kunna och böra förenas. Och
man förbiser också, att undervisningsskicklighetens otillbörliga
och ödesdigra tillbakasättande vid läroverkens
tjänstetillsättningar i själva verket beror på helt andra omständigheter,
först och främst på det oefterrättliga systemet med
tjänstgöringsbetygens utdelande. Resultatet av det nyss anförda
»reform»-programmets genomförande skulle därför inte kunna
bli annat än ett: ruinerandet av den högre teoretiska
kompetensen, utan att den praktiska bragts ett tuppfjät framåt.
Genomföres däremot en verklig reform i fråga om
undervisningsskicklighetens värdesättande i praktiken — ja, då är
det inte heller längre någon risk för att en pedagogiskt
oduglig vetenskaplighet vid tjänstetillsättningar skall göra sig
bred på undervisningsskicklighetens bekostnad, i strid mot de
nuvarande befordringsbestämmelsernas tydliga mening.
En annan mycket väsentlig motsättning mellan rektor
Nilssons uppfattning i dessa ting och undertecknads ligger
däri, att för mig liksom överhuvud för den nuvarande
lektorsinstitutionens försvarare består en avgjord skillnad mellan de
10 — 21270. Pedagogisk Tidskrift 1921. Haft. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
