Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - J. Nordlander. Läsebok för folkskolan, Avd. 5:1; H. Celander och J. Oterdahl, Saga och Sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER .172
men vi taga av hatten för den varmhjärtade skildraren av
»Finlands svenskar».
Prydnader för boken äro knappast ett och annat av Marie
Louise Gagners många bidrag. Så kan man ,t. ex. ej undgå att
lägga märke till en onödig vidlyftighet i hennes teckning av Nils
Finsen. Efter en framställning på drygt åtta sidor meddelas
utdrag ur ett tal, som hölls till honom med anledning därav, att
han erhållit Nobelpriset; men efter den föregående framställningen
innehåller detta icke något nytt för läsaren. En mängd
obetydliga saker berättas ock, ehuru de för en främmande publik äro
av ringa intresse. Om författarinnans förkärlek till det nyligen
från tyskan importerade verbet utnyttja vittna sidd. 79, 80. Men
icke har svenska språket saknat uttryck för den saken, tills för
ett eller annat årtionde sedan en tidningsman avhjälpte denna
brist. Snart nog får man väl ock se det nyimporterade ordet
flott begagnat i läseböcker. När man vidare läser om »patienter,
vars sjuka hud . . .», så stöter det ock många. — Den från
norskan hämtade skildringen »Säterliv» av onämnd översättare kan
icke heller anses mönstergill. Här talas om »böl och oväsen»,
om »bjällerklang» och om att »bjällrorna klinga» samt flera gånger
om en häst, som kallas »Jägarhästen». Att »böl» betyder bölande
och »bjällerklang» skällornas klang, förstår man; men vilken häst,
som här avses, skulle anmälaren ej kunna på rak arm säga
lärjungar. Vad som här kallas »klövmes», kallar man på svenska
för klövjesadel, och om betydelsen av »matskräppa» behöves det
Aasens upplysning, att »Skreppa» betyder Randsel eller ränsel,
för att man skall vara riktigt säker på betydelsen. Allra
betänkligast synes det dock vara, när det vid återkomsten från
fäbodarna yttras, att man kan vara glad över både »boskap och
samke». I en not upplyses det, att här är fråga om i fäbodarna
»hopsamlat förråd av ost och smör». Sedan begagnas »samken»
(sid. 33), såsom om det vore ett svenskt ord. Det är en
översättningskonst av samma höga rang, som när man återger
ausnützen med utnyttja, harmlos med harmlös och Alp (mara) med
alp. AnnUrs har svenskan eft ej alls förkastligt ord för den sak,
varom här är fråga, och det heter avel. — Även andra,
ursprungligen danska stycken äro ej alldeles oklanderliga. Så är väl
»lönearbete» (sid. 71) vårt dagsverke(n). »Skeppets stumpar och
spillror» stöter ock. E11 granskning av de här nämnda styckena
skulle helt visst lända den för övrigt mycket förtjänstfulla boken
till nytta.
Tidskriftens ringa utrymme under kristiden är delvis skulden
till att den senare läseboken ej omnämnts här tidigare. På samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
