Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Alarik Hallström. S. L. Sjöholm, Horatius’ Oden. Övers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
.172
Det som i or. utsäges om Apollo, orakelguden, som i sin
helgedom försätter de hos honom tjänstgörande prästinnorna (Pythia)
i extas, har i öv. hänförts till Bacchus, vars mänader svärma
omkring i skog och på berg. I odet 1, 17 bjuder skalden
Tyn-daris till sig. Hon skall hos honom ej behöva vara rädd för
den svartsjuke Cyrus, att han skall rycka kransen ur hennes hår.
Kransen är här naturligtvis en blomsterkrans. Öv. har i stället
»eklövskfans», men sådana plägade bortgivas på grund av
medborgerliga förtjänster. Arcani fides prodiga (1, 18, 16) betecknar
väl en, som sprider ut anförtrodda hemligheter. Öv. har:
spridande ut vänners fördolda fel. Lydia, till vilken skalden talar
i i, 25, har redan börjat åldras. Han förutspår, hur det
kommer att gå henne, när hon blivit en gammal gumma (obs.
futurum: flebit, sæviei). I öv. är hon redan gammal. »Nu i stället
du, en föraktad gumma | sörjer i din ödsliga gränd.» I 2, 14,
25 ff. skildrar Horatius, huru en övermodig arvinge handskas med
det sparade dyrbara vinet. Han låter det flöda över golvet
(tinguet pavimentum). Öv. har icke på långt när samma kraft.
»Mer klok än du, din arvinge sen dit vin | i festligt lag skall
tömma.» I 3, 1, 8 har or. cuncta supercilio moventis. Hor. har
tydligen tänkt på det bekanta stället i Iliaden, där Zeus genom
en nick med sitt huvud kommer Olympen att skaka. Öv. har:
»styr med en blick ur sitt öga världen». 3, 25, 20 säger Hor.,
att han vill följa guden (Bacchus) omvirande sina trävingar med
en krans av vinlöv. »Cingentem» bör här hänföras till skalden,
icke till guden, såsom öv. gör: »följa den gudens spår, | som
kring tinningen bär grönskande vinlövskrans». 4, 3, 7 har Deliis
foliis översatts med »lagerns krans». Översättaren har väl tänkt
på Delphicis foliis. Delia folia betecknar palmblad. 4, 6, 4.
Nupta iarn dices översättes: »stolt en gång du säger som brud».
Meningen är väl, att hon en gång såsom gift kommer att för
sina barn förtälja, att hon som flicka var med och sjöng
sekular-sången. Men det må nu vara nog med småaktiga anmärkningar.
I det stora hela är översättningen mycket bra, ehuru långt ifrån
fullkomlig.
Bland anmärkningarna vill jag fästa mig vid en sid. 148
till 2, 20. Där sägs, att »enligt Aristoteles övergå skaldernas
själar efter döden i svanor och bibehålla i denna gestalt sångens
gåva». Jag kan aldrig tro, att en nykter naturforskare som
Aristoteles kan ha påstått något sådant, och om man slår upp ordet
ftoxvoç i Index till den stora Aristoteleseditionen Berlin 1870,
så finner man intet dylikt ställe anfört. I anmärkningen till
sekularsången sägs, att Augustus år 17 hade i tio år innehaft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
