Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Alarik Hallström. S. L. Sjöholm, Horatius’ Oden. Övers. - David Palm. Steffen, Fornnordisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER .172
enväldet. Men Augustus ville icke alls anses för enväldig. Han
var senatens och folkets förtroendeman, den främste bland
medborgarna, princeps sc. civium, icke blott princeps senatus, såsom
det står i tidtavlan sid. XI.
För många generationer av bildningsökande svenskar har
Horatius varit den lyriske skalden framför alla andra. Av de i
skolan lästa latinska författarna har väl han i allmänhet varit
den mest älskade. Översättningar av hans dikter ha hittills icke
varit av någon vidare betydelse, då de flesta bildade svenskar
kunnat läsa dem i original. Genom den senaste
läroverksreformen har en avgjord förändring inträtt i detta avseende. I nästa
släktled kommer det nog att bli endast ett ringa fåtal även bland
de litterärt och humanistiskt bildade, som kan läsa Horatius på
hans eget språk. Då blir det av synnerlig vikt att äga tillgång
till en god översättning. Men det är ej nog med en naken
översättning jämte några nödtorftiga sakförklaringar. Det behövs
nog till varje ode en orienterande inledning och en någorlunda
fyllig kommentar. Yi se ju i de av Svenska Litteratursällskapet
utgivna författarna, att även skalder, som till tiden stå oss
tämligen nära, kunna behöva belysas med rätt utförliga förklaringar
för att bli fullt förstådda. Huru mycket mer bör ej detta vara
förhållandet med en skald, som är skild från vår tid genom nära
två årtusenden I
Alarik Hallström.
R. Steffen. Fornsvensk Litteratur. Tredje upplagan
Sthlm 1918.
Den bok, som så allmänt användes vid våra läroverk för
att sätta lärjungarne i första ringen in i det fornsvenska språket
och den fornsvenska litteraturen, Fornsvensk Litteratur av R.
Steffen, kan vara väl värd en granskning i denna tidskrift. Detta
desto mer, som boken sedan mycket länge föreligger i en
tredje upplaga utan att förut ha omnämnts i pressen. Dess stora
spridning tycks tyda på avgörande förtjänster. Var och en, som
använt boken, kan ock vitsorda dessa, varför ett särskilt
framhållande av dem synes mig skäligen obehövligt. Utan vank tror jag
emellertid inte att den är. Det skall framgå av det föjjande.
Vid återgivandet av de fornsvenska litteraturproven har
rektor Steffen följt tre skilda principer. Han har vid lagtexterna
använt metoden att bokstavstroget återgiva den fornsvenska texten
med nödig normalisering och låta den åtföljas av översättning.
(Jag kallar detta metod 1.) Övriga prosastycken ha översatts
(metod 2). Vid behandlingen av de poetiska textproven tycks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
