Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - August Dahlstedt. Minnen och intryck från en studieresa till Frankrike sommaren 1921 jämte några reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2 6
2 2 6 august dahlstedt
gosse, som studerar tre främmande levande språk, ej kan
komma så långt som en fransk, som studerar i à 2. Något
har dock skolan gjort för honom, och något, som han ej
utan stora besvär och kostnader skulle kunna göra efter sin
skoltid. Men med själva den metod, som vi svenska
språklärare för det mesta följa vid vår undervisning, behöva vi
ett starkt stöd av undervisningen i modersmålet. Vid
översättning till det främmande språket är lärjungen jämt och
ständigt hänvisad till satsanalys och egenheter i sitt eget
språk. Så länge kunskaper häri ej äro säkra, svävar han i
ständig fara att begå fel i sin översättning, följaktligen att
förverka betyget godkänd eller högre betyg i det beträffande
språket.
Jag har i det föregående framhållit ett par fall av olikhet
mellan det franska och det svenska undervisningssättet och
trott mig märka, att det förra mer än det senare driver
lärjungen till självverksamhet i betydelse av reflexion och ansvar:
med andra ord, till att förvärva sig sammanhängande
kunskaper och ej blott kunna sin läxa för tillfället. Uttrycket
»kunna sin läxa» har blivit en trollformel, på vilken mången
lärjunge tror sig kunna stödja anspråk på goda betyg.
Mekanisering i undervisningen kan vara ett pedagogiskt gott,
men endast till en viss grad. Driven över denna, leder den
till en tomhet, en själlöshet, som menligt återverkar på
intelligens och karaktär. Det behöver ej vara så, att läraren
uppmuntrar till ett mekaniskt inlärande av läxan; han
behöver ständigt hindra lärjungen att själv förfalla till detta:
hur många gånger märka vi ej, att en sådan kan rabbla upp
ett böjningsmönster eller ett verbtema, men att, då förhöret
tages mera ingående, han står där alldeles handfallen.
Om man ville angiva i huvuddrag det olika inflytande,
som studiet av humanistiska ämnen å ena sidan och det av
matematiska och naturvetenskapliga å den andra utövar på
intelligensen, skulle man kunna säga, att de förra mera
utbilda formsinnet, de senare mera tankeskärpan. Språkkänsla
är ett slags formsinne, särskilt utvecklat hos livliga och snar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
