Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - August Dahlstedt. Minnen och intryck från en studieresa till Frankrike sommaren 1921 jämte några reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frän en studieresa till frankrike 22 1
22 1
fyndiga personer. Den romanska rasen torde få anses äga
större livlighet i sitt kynne än den germanska, och vältalighet
ligger som ett arv hos den franska nationen. Redan Cæsar
beundrade den hos dess galliske stamfäder. Man behöver
blott lyssna till ett samtal eller en ordväxling mellan de
enklaste individer i ett romanskt land för att konstatera denna
vältalighet. Stanna en kvart eller t. o. m. en halvtimme i
den ring av nyfikna, som slagit sig omkring en gatuförsäljare
i Paris. Man skall förvåna sig över den kaskad av målande
uttryck och lyckade vändningar, som han anser en liten enkel
uppfinnings eller artikels egenskaper värda, och hur sällan
han upprepar sig under denna stund. Han lyckas också med
sin vältalighet övertala många att köpa saken i fråga. På
en järnvägsresa i Italien åhörde jag en dispyt om kraften
hos en på en bänk kvarlämnad tidning att bevara ägarens
plats, då denne lämnat den. Utredningen kom att beröra
både åverkan å privategendom och kränkt personlig frihet,
både juridiska och moraliska spörsmål och blev till slut så
högröstad, att den upptog hela vagnens uppmärksamhet.
Den fördes huvudsakligen mellan den förorättade ägaren och
två intresserade medpassagerare till den olycklige syndaren,
och ju mera den förre märkte, att han stred för en hopplös
sak, dess vältaligare och högljuddare blev han, dess mera
rodnade hans anlete av förtrytelse. Men till handgripligheter
kom det ej! Tågets ankomst till en viktig knutpunkt med
skilsmässa mellan parterna betäckte barmhärtigt
tidningsägarens icke fullt sä ärorika återtåg. Jag har kanske använt
många ord på en bagatell, men jag har gjort det för att
visa, att ett folk, som så lätt finner uttryck för sina tankar,
är särskilt språkbegåvat. De humanistiska ämnena ha mera
utsikt att omhuldas hos ett sådant folk än hos ett trögare.
Om det ligger någon sanning i det gamla omdömet om
franskan, att det är klarhetens språk, så måste detta betyda,
att fransmännen överhuvud uttrycka sig klart, att i deras
litteratur sällan förekomma sådana otympligheter, som man
exempelvis kan få se i tyskan. Ty varje kultiverat språk
16 — 21101. Pedagogisk Tidskrift 1921. Haft. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
