Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Niels Bang, Uppfostran och undervisning under nittonde århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261 anmälningar och recensioner .172
.184
egen tids. Detta är lätt förklarligt, ty det är det adertonde
århundradets pedagogiska idéer, som bestämma riktlinjerna och
utvecklingsgången i det nittonde seklets praktiska och teoretiska
pedagogik. Många idéer ha prövats men förkastats, många
problem, som det adertonde seklet uppställde, äro ännu i dag
problem, om vilka striden står, och många problem, som kallades
nya, hava sina förebilder i aningar och impulser hos tänkande
andar under denna tidsperiod, som var rik på kritik, idéer öch
initiativ.
Sedan på detta sätt den för den riktiga uppfattningen av
det nittonde seklets pedagogiska strävanden nödvändiga
bakgrunden tecknats, kommer förf. in på sitt egentliga ämne med
en skildring av de reformer på skolväsendets område, som vid
seklets början genomfördes i Frankrike, Tyskland och de
skandinaviska länderna. Därefter följer ett kapitel om elementär
undervisning, sådan denna utformades av Pestalozzi, Herbart och
Fröbel. Även Maria Montessoris metod göres till föremål för
behandling, men denna framställning kvarlämnar åtminstone hos
mig intrycket, att förf. ställt sig alltför litet kritisk gentemot
allt det onaturliga denna metod innehåller. När man hör, att
småbarn på fyra år i Montessoriskolan skriva brev på
brevpapper utan en enda plump eller rättelse, och att dessa skrivelser
bedömas »såsom fullt motsvarande det bästa, som kan
åstadkommas i tredje förberedande klassen», då synes man ha anledning
att tala om drivhuskultur, och den tanken infinner sig osökt, att
fru Montessori tillämpar den experimentella pedagogikens
resultat på ungefär samma sätt, som Basedow tillämpade Rousseaus
uppfostringsidéer. Hennes uppfostran- söker nämligen liksom
Basedows skapa underbarn, vilket är lika mycket stridande mot
moderna uppfostringsgrundsatser som mot Rousseaus, enligt vilka
undervisning och uppfostran skola anpassas efter den grad av
utveckling barnet uppnått. I ett annat sammanhang påpekar dock
förf., att kindergarten icke kan sägas hava undgått faran, att
den utspekulerade och detaljerade tekniken hämmar spontaniteten
hos barnen, den fria reaktionen gentemot de uppgifter, som
ställas på dem. Denna träffande kritik har särskilt sitt
berättigande i fråga om Montessoriskolan.
Även i framställningen om nutidens experimentella
pedagogik hade en mera kritisk hållning från förf:s sida varit önskvärd.
Här möter man t. ex. påståendet, att trötthet kan mätas. Detta
är knappast en sanning, ty de metoder, som användas vid
trötthetsmätningarna, kunna icke sägas lämna ens tillnärmelsevis säkra
resultat. Detta gäller icke blott de indirekta • metoderna, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
