Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Niels Bang, Uppfostran och undervisning under nittonde århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
anmälningar och recensioner .184
vilkas användning man söker mäta t. ex. nedsättningen av
musklernas arbetsförmåga eller nedsättningen av sensibiliteten vid
känselintryck och därigenom graden av trötthet, utan även de
direkta metoderna, vilka förutsätta, att ett andligt arbete
användes som mått på den genom andligt arbete uppkomna tröttheten.
Förf. säger visserligen, att vid användningen av de indirekta
metoderna »de kroppsliga utslagen» och därigenom tröttheten mätas
»med större eller mindre säkerhet». Men det hade varit riktigare
att säga, att dessa metoder lämna i särskilt hög grad osäkra resultat.
Sedan förf. därefter redogjort för folkskolan i nittonde seklet
och för den högre skolan från mitten av seklet, behandlar han
defi moraliska uppfostrans problem och avslutar sin framställning
med ett kapitel om fortsättnings- och ungdomsskolor samt om
Grundtvig och folkhögskolan. Dessa delar av arbetet äro av ett
alldeles särskilt intresse. Här dryftas sådana aktuella problem
som linjeuppdelningen vid gymnasiet, enhetsskolan, undervisningen
i moral, skolstaten och skolsamhället, arbetsskolan, slöjden och
slöjdundervisningen, gymnastiken och sporten. I framställningen
om skolstaten och skolsamhället redogöres för de amerikanska
experiment på området, som äro knutna vid namnen William
Gill och John Dewey, i framställningen om arbetsskolan för
Kerschensteiners insatser för tillämpningen av självverksamhetens
princip. Vid redogörelserna för innebörden i de olika
problemen framställas skälen för och emot med en erkännansvärd
opartiskhet, som icke minskas därav, att det här och där
skymtar fram, på vilken ståndpunkt förf. själv står. På en punkt
skulle jag vilja göra en invändning. Förf. säger på tal om
enhetsskolan, att »den högre skolan måste fordra, att om man
vill bygga gymnasiet omedelbart på folkskolan, denna måste
upptaga ämnen såsom nyare språk, fysik och kemi på ett så
tidigt stadium, som lärjungen kan tillgodogöra sig dem». Detta
är kanske riktigt, men när förf. sedan anger som sin uppfattning,
att folkskolans lärjungar hava bruk för dessa kunskaper, då
synes han icke ha övervägt, på vilken intellektuell nivå flertalet
av folkskolans lärjungar befinner sig, icke heller tagit hänsyn
till den redan nu stora ämneshopningen i folkskolan och framför
allt icke beaktat den viktiga satsen, att kunskapsstoffets
beskaffenhet och mängd särskilt i folkskolan skola vara anpassade
efter barnens utveckling. Förf:s förkärlek för rent
intellektuellt arbete även i folkskolan skymtar fram även i hans polemik
mot Kerschensteiner, där han bl. a. säger, att det intellektuella
arbetet, icke det manuella, är och bör vara skolans, även
folkskolans, centrala arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
