Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Otto Rohnström. Fransk skollitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER .172
.184
Fransk skollitteratur.
Pages françaises, Choix de récits modernes avec des notes
en suédois, par Hugo Hultenberg, Stockholm. P. A. Norstedt
& Söners förlag, 1920. Pris kr. 5,65.
I föreliggande, av lektor Hultenberg för ett år sedan
publicerade arbete har vår franska skollitteratur erhållit ett
synnerligen värdefullt tillskott. Urvalet av dessa texter, vilket, med
undantag möjligen av den första, den i alla händelser mycket
läsvärda berättelsen av François Coppée, endast omfattar
skriftställare, som varit verksamma under de senaste decennierna, är
gjort med stor omsorg och smak. Många av dessa författare,
såsom t. ex. René Bazin, Paul Bourget, J. M. Rosny och
Maeterlinck, ha mycket sällan, andra, såsom Maurice Barres,
Pierre Mille, Romaln Rolland, René Boylève, Henri
Barbusse, Charles-Louis Philippe, Claude Farrère, hava, för så
vitt jag kännér, aldrig förr varit representerade inom vår
skollitteratur. De valda styckena äro i allmänhet lagom långa och
bilda vart och ett för sig ett helt, tillräckligt utförligt för att
kunna väcka intresse hos lärjungarna, både för ifrågavarande
berättelse och dess författare. Och det är ju onekligen en
förträfflig egenskap hos en skoltext att ingiva intresse för en
författare, att väcka lust att läsa mer av honom. Ett utmärkt
exempel härpå är brottstycket ur första delen av Romain
Rollands Jean Christophe. Att några av berättelserna behandla
utomfranska ämnen är knappast något fel, då ju »exotismen» spelar
en mycket viktig roll inom modern fransk litteratur, något som
är fullt naturligt, då fransmännen, såsom ägande jordens näst
största kolonialvälde, ha all anledning att ägna utomeuropeiska
folk stort intresse.
Den första berättelsen, Mon ami Meurtrier, av François
Coppeé, en av de bästa ur den förträffliga samlingen Contes en
prose, har förut varit tryckt i 2:dra häftet av det numera ur
bokhandeln utgångna, av Müller-Wigert publicerade verket Fransk
Vitterhet. Den är typisk för sin författare, som just hade sin
styrka i skildringen av det parisiska småfolket i helgd och socken.
De två berättelserna av Anatole France äro likaledes
mycket karakteristiska för sin upphovsman. Den första, Les Fains
noirs, är hämtad ur Le Puits de Sainte Claire, denna utsökt fina
samling av italienska legender och berättelser, som förvisso ej varit utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
