Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - C. Koch. The English-Swedish Magazine - Gösta Bergman. Olaf Broch og Ernst W. Selmer, Håndbok i elementær fonetik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2
anmälningar och recensioner 3 i
intresse. Dessa kategorier kunna ha ganska stor nytta av The
English-Swedish Magazine och för dem kan den helt visst
rekommenderas. Frågan är blott, om de äro tillräckligt många
att bära upp företaget.
För att ytterligare stimulera intresset för översättningen till
de resp. språken och väl även för tidskriften utlovas ett pris
för den bästa översättningen av en därtill särskilt avsedd text.
Idén är kanske ej dum i dessa pristävlingarnas tid, men
textvalet är åtminstone delvis olyckligt. Att för översättning till
engelska välja en sådan text som Bellmans beskrivning av sin
barndom är föga lämpligt. Vi beundra visserligen charmen hos
den store skaldens prosa, men att översätta hans mer eller
mindre föråldrade vändningar till ett främmande språk är en
annan sak. C. K—h.
Olaf Broch og Ernst W. Selmer. Håndbok i elementær
fonetik. Kristiania 1921. Aschehoug & Co. II + 128 sidor.
Såsom varande det här i Norden senast utgivna arbetet
rörande den allmänna fonetiken, torde det icke vara ur vägen att
med några ord fästa även svenska läsares uppmärksamhet på
boken i fråga. Den vänder sig i främsta rummet till norska
studenter, för viika den vill samla forskningens säkra resultat i
en vägledande framställning. Vad som särskilt kan framhållas
är, att boken är skriven med en rapp stil, som samtidigt
utmärker sig för enkelhet och klarhet, något som gör läsningen
till ett nöje. Mera speciella frågor, som röra de enskilda
språkens ljudlära, behandlas i regeln icke. De norska dialekterna
få visserligen i rätt stor utsträckning tjäna till belysning av
viktigare fonetiska begrepp, såsom palataliseringen s. 92 ft*. Men
det är ju en naturlig sak, som även betonas av författarna, att
studiet av fonetiken har sin naturliga utgångspunkt i
modersmålet.
Det rika materialet har upplagts på ett enkelt och naturligt
sätt. I bokens första del (ss. 12—35) beskrives människans
talapparat och dess funktioner, stämbanden i struphuvudet eller
själva ljudkällan och »ansatsröret» eller kanalen från struphuvudet
ut till läpparna och näsan. Därnäst behandlas åz enskilda
språkljuden (ss. 35—78), och man lägger märke till författarnas
indelning av dessa från akustisk synpunkt i sonorer och »larmlyd»
(tonlösa ljud). Underavdelningarna till dessa sammanfalla délvis
med välkända namn på grupper av ljud. Sålunda höra till
sonorerna vokaler, likvidor och nasaler. Den gamla frågan om
vad som skiljer vokalerna från andra ljud klarlägges på ett prak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
