Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Gösta Bergman. Olaf Broch og Ernst W. Selmer, Håndbok i elementær fonetik - Vilh. Vessberg. Emil Hildebrand och Ludvig Stavenow, Sveriges historia till våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2 anmälningar och recensioner
3 i
tiskt sätt. Författarna synas vilja ansluta sig till Helmholtz’
uppfattning och definiera vokalen såsom »den i struphuvudet
fram-bragta stämtonen, i vilken en bestämd form av det öppna
ansatsröret förstärker vissa deltoner, dämpar andra». Många
fonetiker ha sökt att i enlighet med denna Helmholtzska teori
bestämma munhålans egentoner vid de olika vokalerna samt de
olika vokalernas partialtoner, men försöken ha givit högst
växlande resultat. Ja, författarna anföra en artikel i tidskriften Yox
1916, s. 141, där man finner en sammanställning av 18
vetenskapsmäns lika många avvikande uppfattningar av vokalen a s
egenton. Det är uppenbart, att man vid systematiseringen av
vokalerna ännu icke kan tillämpa en rent akustisk
indelningsgrund utan får nöja sig med angivande av artikulationsställningar,
och härvid har det Bell-Sweetska skemat fortfarande sitt värde
med dess indelning i främre (front), mellan-(mixed) och bakre
(back) vokaler, bildade med hög (high), mellan-(mid) och låg
(low) tungställning. — Vid behandlingen av likvidorna ägnas en
utförlig redogörelse åt Hjuden. Det är en omtvistad sak, om
tremuleringen vid r-ljuden är en primär egenskap hos dessa.
Författarna hålla före, att det med hänsyn till nu levande
språkformer ligger närmast att uppfatta de ofta förekommande
r-ljuden utan tremulering (t. ex. i engelskan och i stockholmskan)
såsom reducerade varianter av de tremulerade formerna (s. 62).
— De tonlösa ljuden indelas på övligt sätt i klusiler och
spiran-ter, som sedan, alltefter de artikulerande organen, bli
läppljud eller tung-gomljud. — Efter analysen av de enskilda
språkljuden följer en framställning av de olika fenomenen vid ljudens
uppträdande i sammanhang, kombinationsläran. Först behandlas
fall, då ljuden stå isolerade från en sida (uddljud och slutljud),
därefter fall av övergång från ett ljud till ett annat, antingen
spontant eller på grund av påverkan från ett grannljud
(assimilation; utförligt behandlas palataliseringen, varvid förff. i § 105
även omnämna de olika teorierna om det germanska z-omljudet).
Synnerligen utförlig blir behandlingen av stavelsen och därmed
sammanhängande fenomen. Från stavelsen fortsätter så
framställningen till kvantitet och aksent (ss. 106—128).
Gösta Bergman.
Sveriges historia till våra dagar. Utgiven av Emil Hilde
brand och Ludvig Stavenow. P. A. Norstedt & Söners förlag.
I. Forntiden av Oscar Montelius. Sthlm 1919. IV. Gustav Vasa
av Emil Hildebrand. Sthlm 1920. V. Gustav Vasas söner av
Emil Hildebrand. Reviderad av Sven Tunberg. Sthlm 1921.
VIII. Karl XI och Karl XII av Rudolf Fåhræus. Sthlrn 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
