Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Emil Hildebrand och Ludvig Stavenow, Sveriges historia till våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2
anmälningar och recensioner 3 i
Den närmast föregående upplagan av detta stora verk
utkom under åren 1903—1910. Att redan nu en ny upplaga kan
utgivas, vittnar om allmänhetens intresse för historisk läsning,
och den delvis ganska starka omarbetningen visar den historiska
forskningens snabba utveckling sedan denna tid.
Den första delen, forntiden (till 1060) har till utgivare Oscar
Montelius, som även författat de båda föregående upplagorna
(1875 och T9°3)- Den andra upplagan var sä gott som
nyskriven, vilket är förklarligt på grund av den långa tid av omkring
30 år, som låg emellan den och den första, men även den tredje
upplagan är lika starkt omarbetad, oaktat endast omkring 15 år
ligga mellan den och den andra. Det är en stor lycka för
arbetet, att den förnämste forskaren på området kunnat utföra även
denna sista utarbetning. Nu står denna del som ett varaktigt
monument över Oscar Montelius’ forskargärning. Den viktigaste
nyheten är, att Montelius här genomfört sin på omfattande
undersökningar grundade absoluta kronologi. Det torde vara första
gången, säger han själv i sitt företal, som ett folks kulturhistoria
från uräldsta tid på detta sätt indelats kronologiskt.
Även en annan avliden framstående forskare, Emil Hildebrand,
har hunnit utgiva en sin avdelning av verket: Gustav Vasa. Den
följande av Hildebrand författade delen om Gustav Vasas söner har
blivit reviderad av professor Sven Thunberg. Den senast utgivna
åttonde delen, Karl XI och Karl XII, författad av Rudolf Fåhræus,
har delvis undergått en genomgripande revision. Detta gäller först
och främst Karl XI:s förmyndarregering, som i viss mån blivit
rehabiliterad efter den stränga dom, som historien fällt över
henne. Regeringen började med en tryckande skuldbörda, och
för de ekonomiska svårigheterna bär riksdagen medansvaret. I
det hela har regeringen icke lyckats sämre än de flesta andra
under denna ekonomiskt svagt utvecklade tid. För försvaret,
särskilt flottans nybyggnad, gjorde rätt mycket, och klandret över
de gjorda donationerna synes överdrivet, då dessa sannolikt icke
uppgått till så stort belopp, som förut antagits. Även
förmyn-darnes yttre politik var bättre än sitt rykte. Det är för mycket
att påstå, att subsidier varit dess starkaste motiv. Det vacklande
i dess yttre politik har ej berott blott på inbördes söndring utan
kan förklaras ur det allmänna europeiska läget med dess
skiftande allianspolitik. För Karl XII:s historia har förf:n haft att
tillgå ett rikt material i de senare årens forskningar, till stor del
samlade i Karolinska förbundets årsböcker, och har efter kritisk
prövning inarbetat deras resultat i sin framställning.
Arbetet framträder i mindre format än i föregående upplaga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
