Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Allan Bergstrand. En ny svensk litteraturhistoria - Aron Rydfors. R. Malmgren, Sveriges Grundlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2
anmälningar och recensioner 3 i
exponent som Robinson-Feilitzen tagits med, liksom att senare
bland nittiotalisterna beretts rum för Ernst Josephson och Albert
Engström. (Diskuteras kunde visserligen, huruvida ej de båda
sistnämnda äga mer andlig frändskap med 8o-talet.) Efter en
serie essäer om 90-talets författare slutbehandlas Strindberg, och
som sista kapitel kommer en studie över den skald, hos vilken
allra tydligast fm-de-siécle-stämningen lyser fram, Ola Hansson.
Tyvärr ägnas dennes lyrik, som väl torde bli det mest
beståndande i hans produktion, ej någon mera ingående analys.
Som helhetsomdöme om det sista bandet av den nya
litteraturhistorien kan sägas, att vi därmed fått en överskådlig och
fast komponerad framställning av vår moderna litteratur, en
framställning, som, i sig själv värdefull, högst väsentligt ökar
värdet och användbarheten av det arbete, varav det utgör en del.
Må det tillsist tillåtas mig att som avslutning på dessa mer
refererande än egentligen kritiska rader fästa uppmärksamheten
på de bibliografiska anmärkningarna, som utan att göra anspråk
på absolut fullständighet dock äro av stort intresse och fylla
mycket högt ställda krav. I samband med dessa bibliografiska
notiser lämnas ock för varje författare de nödvändigaste
biografiska data, en anordning, som givetvis sparar utrymmet i ett
verk, avsett att låta diktverken så mycket som möjligt träda i
förgrunden. Allt som allt, såväl författare som förlag torde vara
att lyckönska till denna nu avslutade nya svenska
litteraturhistoria, som, om jag ej alltför mycket misstar mig, kommer att
bli synnerligen populär. Önskvärt vore, att i eventuella nya
upplagor en del redaktionella och typografiska ojämnheter
avlägsnades. Allan Bergstrand.
Sveriges Grundlagar och tillhörande författningar med
förklaringar utgivna av Robert Malmgren, juris doktor, professor.
Stockholm, P. A. Norstedts Förlag. 1921.
I en tid, då lagstiftandet blivit en svensk huvudnäring och
massan av dess alster inom den borgerliga rättens område tagit
sådana dimensioner, att även de styvaste lagkarlar uppgett varje
tanke på att »spela utan noter» och gemene man alltmer måst
resignera i det lovvärda strävandet att vara en lojal medborgare,
eftersom ingen kan lyda andra lagföreskrifter än dem han
känner till — i en sådan tid är det åtminstone en tröst, att de
politiska rättsnormerna ännu stannat inom ett begränsat omfång,
detta så mycket mer, som en viss insikt i svensk statsrätt blir
alltmer oumbärlig, ju mer allmänhetens andel i det offentliga
livet utvidgas. Men om utvecklingen på detta område ej så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
